Alltså det är helt sjukt. Sedan jag blev singel och flyttade till Skåne så har jag date-at (kändes fel att skriva data:at) väldigt många. Även om det å andra sidan bara inneburit en träff så ska jag göra ett gott försök att skriva om det. De flesta träffar har skett med hjälp av sidor som Happy pancake, Baddoo och Tinder.

Obs: Killarna har fiktiva namn.

"Grannen"
Den första killen jag träffade efter mitt uppbrott var en kille som bodde i samma ort som mig. Det visade sig till och med att vi bodde grannar. Vi träffades några gånger och jag tyckte han såg skitsnygg ut! Det kändes avslappnat och trevligt, men han arbetade natt och det gjorde att det blev svårt att ses. Jag kände att det finns ett hopp att träffa någon "ordentlig" person via en nätdejtingsida trots allt. Tyvärr visade sig han vara en riktig douche.. Han dissade mig och slutade att höra av sig. När våran "relation" runnit ut i sanden och han kontaktade mig igen trodde jag nästan att han kanske hade lite känslor för mig trots allt. Men nej, då hade han hunnit skaffa flickvän men ville fortfarande ligga. Det finns underbara killar, men så finns det också SVIN. Fyfan fattar inte hur man kan göra något sånt. De är fortfarande ihop idag.

"Sjukskrivarn"
Den här killen hade kontaktat mig vid ett flertal tillfällen. Jag kommer ihåg att jag tyckte han såg svintöntig ut med tattoerade stjärnor på axlarna (stjärnor känns bara såååå 2006 ish?). Vi gick en promenad i byn. Det kändes helt ok, tills han nämnde att han var sjukskriven. Jag kunde bara inte tro på att han var en av dessa ärliga. Jag trodde bara det var en billig ursäkt för att han skulle slippa jobba. Och en sådan kille hade jag redan haft och var fast beslutsam med att inte ha igen. Han fortsatte att höra av sig, men jag försökte få det att "rinna ur sanden" med att inte svara på hans meddelanden.

"Hockeyfrillan". Från att ha varit en person som inte gillat att killar har långt hår.. till att acceptera att det faktiskt är ganska snyggt med killar som har toffs och som dessutom tränar ;).
Denna killen träffade jag ca. 3-4 ggr. Hände ingenting mellan oss. Jag störde mig sjukt mycket på att han var superkort. Jag satt till och med och räknade i huvudet hur kort han kunde vara eftersom att våra ben räckte lika långt på divanen i min soffa. Jag dissade honom med att konfrontera honom med att inte vilja ta emot en kyss efter fjärde tillfället vi sågs.

"Da geek" Jag har lärt mig en del om mig själv och har förstått att jag har svårt för att välja seriösa och mer mogna killar. Denna killen var inte alls i min smak. Han hade någon hög utbildning och verkade allmänt smart. Han var inte ful, men hade inget specifikt utseende heller. När vi träffades var han lite blyg och jag kände att jag hade kommandot i samtalet och efter en stund kände jag att han blev trygg i min närvaro. Han fortsatte att sms:a mig efter våran träff och jag tänkte att han känns väldigt intresserad av mig. Efter ett tag kom vi in på betydelsen av relationer. Då sa han att han inte var intresserad av att bli ihop med någon eftersom han ändå skulle börja studera utomlands. Såhär i efterhand var han ju bara ärlig, men där och då tänkte jag bara... Din lilla tönt. Du ska vara glad att du ens har fått sitta i samma rum med en sån snygging som mig. Vi slutade att höra av varandra efter att han gjort sin bekännelse.

"91:an". Det var emot mina principer att träffa någon som var yngre än mig. Vi gick en promenad på Gröningen. Det blev ingen liten promenad utan det blev hela 7 km!!! (minns att jag hade träningsvärk efteråt). Vi pratade om ditten och datten och han såg faktiskt riktigt trevlig ut. Även om han verkade vara lite kostymaktig av sig, vilket inte passade in alls på honom som var student. När jag kom hem så tänkte jag att vi skulle ses fler ggr. Det blev inte så,. Istället började han skicka konstiga snaps mitt i natten som antydde på sex. Där gick min gräns. Jag var INTE ute efter en sexpartner.

" Snickaren". Den här personen var verkligen underbar! Jag tror faktiskt jag blev lite förtjust i honom. Vi träffades kanske 6 ggr innan vi slutade ses. Vi har idag även lite kontakt via snap.
Vi hade en drömdejt hemma hos mig. Inget märkvärdigt vi skulle bara se en film och så kolla vi på håkan hellström-filmen. Slutade med att jag låg i han knä och vi sjöng Håkan hellström sånger. Det låter så töntigt men där och då kändes det magiskt. Vi fortsatte att träffas och jag har honom att tacka att mina vitrinskåp i lägenheten är uppsatta ;) Jag Åkte även till Göteborg och träffade hans syskon och var ute och badade på Saltö eller vad det nu hette. Jag gjorde dock bort mig som fan första gången jag skulle åka till honom då jag råkade bli panikfull. Vi drack bubbel på hans flashiga balkong, det han inte visste var att jag hade druckit lite på tåget för att känna mig lite mer avslappnad. Trots det tog han ut mig på frukost ute i en fin park och bjöd på middagar och dylikt. Hans syskon var alltid med så det kändes ändå seriöst på något vis.Vi träffades även ute på tylösand och festade tillsammans. Därefter tog vår resa slut. Han slutade även att höra av sig. Distansen gjorde ju också att känslorna svalnade. Jag tror också att jag var alldeles för galen och vild för hans livsstil. Dock träffades vi vid nyår, för ett mer oseriöst möte.

"Den kriminella"
Efter mitt ex har jag fått se både det ena och det andra, men han har liksom inte varit stolt över det, utan det har bara varit hans vardag. Jag träffade en kille med kriminellt utseende. Vi gick en promenad, men jag kände genast att jag inte ville träffa han fler ggr. Hans svartsjuka lyste igenom så sjukt mycket och han blev sur över att jag inte ville träffa han fler gånger. Jag dissade honom och var ärlig och sa som det var iallafall.

"Ingenjören" Efter en rad misslyckade möten tänkte jag att man kanske ändå ska söka sig efter den "mesiga" sorten för då får man kanske en kille som är lite tacksam och stannar. Vad skenet kan bedra då! Även de töntiga är ute efter myz och sex...... Jag har jättesvårt för att mysa med personer som jag träffar för första gången!? Han var trevlig och babblade på som in i tusan. Vi åt frukost ihop och skulle kolla på en film. Dock laggade min data sjukt mycket, så stämningen blev helt awkard. Det blev inte bättre när han höll sin arm runt om mig och dessutom ville ge mig en puss på kinden innan han skulle gå. Jag konfronterade honom och han märkte att jag inte gillade att han gjorde det. Han slutade att höra av sig efter det och jag vara bara tacksam över att slippa berätta varför jag inte ville träffa han fler gånger.

"Glasmästaren". Hade tråkigt hemma i somras och hade börjat få kontakt med en kille som bodde i Hbg. Vi bestämde oss för att ta en tur vid havet och det hela slutade med att vi satte oss och tog ett glas vin. Jag tyckte det var svintrevligt och det verkade han ocksp tycka. Han sa att vi "vi får ses nån mer gång". Jag hörde av mig direkt efter att vi setts och bekräftade att det var trevligt. Han svarade tillbaka, men när det sedan ekade tomt på sms i veckan förstod jag att han inte var sugen på att fortsätta att träffas. Jag var dissad.

" Den pilske". Han dissade mig två ggr pga att han skulle iväg och resa och sedan med att han var bakis. Efter många om och men så beslöt vi oss för att träffas ändå. Jag tyckte han såg bra ut. Han hade bra jobb, var intressant och trevlig. Efter lite för mycket vin gick det överstyr och jag förstod vad han var ute efter. Efter vårat möte kändes det bara så dåligt.. Han som hade motsvarat mina förväntningar såpass bra till en början, sjönk till botten. Han fortsätta att höra av sig, men det blev mer uppenbart vad han var ute efter tyvärr.


Förra helgen träffade jag en kille ute på krogen. Jag har en förmåga att bli helt förälskad i killar när jag druckit några vinglas för mycket. Det värsta är att de besvarar mina känslor så jävla bra också. De liksom håller mig i handen, dansar töntiga danser, letar efter mig på dansgolvet osv. Han var skitdryg dagen efter och hörde inte av sig så det var skönt att jag inte lät han utforska my private area ;)


Nu tänkte jag med all rättighet ha vila från att träffa folk, Jag har verkligen försökt mitt yttersta, men blivit besviken gång på gång. Wish me luck! (För det är inte lätt att bo ensam i en 3:a ute i Ghettot).

Over and Out/ Sanniestyle
 
 

 
Gammal bild jag hittade i bloggarkivet. Mitt hår var naturligt och friskt minns jag. Vet inte om jag körde med balsammetoden eller någon annan fånig hårexpertis.
 
 
 
 
Tjena bloggen, det var ett tag sen...

Jag har inte blivit ett dugg mognare, men kanske lite mer censurerad sedan tidigare.


Jag är så trött på folk som säger åt mig att jag ska ge folk en ärlig chans. Det är typiskt min mamma eller någon annan viktigpetter att säga något sånt. Ofta i välmening.
Jag har gett folk så jävla många chanser så ni skulle bara veta. Tyvärr har jag blivit besviken många gånger.

Jag är inte ung längre. Folk i min omgivning skaffar barn, Volvo, hus och reser utomlands. Jag tänker inte tvivla på en person för att han kanske kan ändra på sig eller att han är ju en bra kille.
När det kommer till kärlek har jag alltid följt mitt hjärta. Jag har aldrig brytt mig om vad andra ha sagt. I efterhand har jag fått backa, men uttrycket "Kärleken är blind" stämmer så bra överens med mig. Jag vill vara den jag är. Jag vill älska någon intensivt. Och även om det gör så jävla ont att bli krossad, så kan jag ändå med gott samvete känna att jag gjorde allt. Min högsta önskan är att jag träffar någon liksinnad. Alltså någon som kan älska intensivt, villkorslöst, utan gränser. Varför ska det alltid vara en som älskar lite mer? Och varför ska alltid jag råka vara den personen? Även om det är underbart.


Den här sommaren är fullt fokus på mig. Jag tänker försöka att inte vara bitter över att jag är ensam.Nej, jag tänker inte ge människor en ärlig chans. Jag tänker vara mig själv.
 
Over and out Sannie
 
S som i snigel höll jag på att skriva först..

Jaha då var man singel. Om ni är nyfikna och vill veta hur det gick till så började det såhär..

Vi hade beställt biljetter för att åka upp till Stockholm. Han och jag skulle hälsa på hans föräldrar och vi skulle åka upp till Värmland med hans familj och åka skidor, verkligen mysigt! Kan tillägga att han en vecka innan han åkte skrev Jag älskar dig på min wall på facebook. (han åkte alltså tidigare än mig).

Några dagar innan så började min häst att inte bete sig normalt. Han slutade att både äta och dricka oh var allmänt hängig. Jag hade ute distiriktsveterinär flera gånger som fick ge han dropp och gräva i röven på honom. Dagarna gick och han blev inte bättre. Min pojkvän sa att han förstod att jag var ledsen men hade fortfarande siktet inställt på att jag skulle komma. Tillslut blev min häst så dålig att vi fick åka in med honom på Helsingborgs djursjukhus. Då tog jag beslutet att inte åka upp till Stockholm. Han blev mäktabesviken men sa att han förstod mitt resonemang.
Under den tiden var jag oerhört ledsen. Jag kunde inte visa ngn uppskattning för jag trodde på allvar att min häst skulle dö. Han hörde av sig sent någon kväll och jag var bitter ocg orkade inte svara. Han hade ju ändå inget att säga.. Dagarna gick och vi hördes inte så mycket mer än det gamla vanliga.Dvs "hej hur mår du, vad gör du osv". Till sist efter många om och men och då julafton passerat så blev min häst frisk. Det var skönt. Det var nyår och jag som egentligen skulle firat den i Stockholm beslutade mig för att träffa en gammal kompis och festa i Malmö.Innan dess hade det varit lite dålig mellan mig och min pojkvän.. Vi hade liksom inte hörts så ofta och jag förstod att han var besviken på att jag aldrig kom till Stockholm. Jag hade hunnit bli lack på att han inte hörde av sig samt störa mig på hans beteende. Hans beteende som var att säga att han avskydde fest och att han tyckte det var barnsligt. Han påpekade många gånger för mig att festa var inte hans grej när jag ville ha med honom för att han skulle lära känna mina vänner. Det störde mig då väldigt mycket att han som ingenting gick ut på krogen med hans polare och hans tjej och drack sig packad... Som jag så så gjorde det mig irriterad, så när vi sedan pratade på telefon så konfronterade jag honom. Jag sa att jag ville ha ett svar. Om han skulle bosätta sig i Skåne som han hade sagt att han skulle ge ett försök. Han svarade att han visste inte och att vi måste prata när han kommer hem.. Jag visste redan då att det var kört.Jag sa åt han på skarpen att han vet mycket väl om vad jag vill. Han försökte bortförklara sig med att han inte hade vänner och att han ville träna på gym och att han inte ville jobba. Till slut sa jag bara okej men då är det bättre att vi gör slut.. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna efter att han la på luren. Jag firade nyår och jag fick konstiga sms. Konstiga sms i den bemärkelsen att han skrev "du vet att vi inte gjort slut än, så du får inte hålla på med ngn". Han hade alså med största sannolikhet också tänkt på att göra slut!? Jag blev väldigt rädd när jag läste det. Jag svarade bara att jag älskade honom och han svarade snabbt tillbaka med samma mening. Det kändes lättare då. Nyår gick och jag hade det väldigt trevligt med mina vänner. Jag hörde inget från honom varken dagen efter eller vid tolvslaget. Kände mig lite övergiven men kom på att jag inte var bättre själv eftersom jag inte hörde av mig. I närmare eftertanke var jag ganska dålig på att höra av mig. Det var alltid han...

När han sedan kom hem från Stockholm så hade vi pratat i telefon igen. Jag kunde inte hålla mig längre. Jag ställde det ultimatum jag ställt sedan tidigare. Han svarade bara med att vi inte ska ta sådant på telefon. Då visste jag vad han hade i tankarna. Han hade tänkt göra slut. Men det var inte HAN som skulle göra det. Det var jag som skulle känna att jag hade gjort det tänkte jag. Jag packade därför hans saker från lägenheten och när han väl kom in i min nystädade lägenhet så skrattade han över att jag packat hans saker. Jag började gråta. Väldigt mycket. Han sa att han inte ville se mig gråta och lämnade mig. Han åkte seriöst tåget tillbaka efter 2 h restid, Vi hade inte träffats på nästan två veckor och han lämnar mig gråtandes. Vi hann och ses i tio minuter. Efter vårat avsked skickade vi sms till varandra. Sms som ENDAST handlade om praktiska saker. Som när jag skulle få tillbaka min nyckelring osv. Jag var ledsen i en vecka. Ringde och grät för mina föräldrar som tröstade mig villkorslöst. De åkta ner till mig och bodde hos mig. Jag som skulle börja nytt jobb morgondagen därpå.

Nu har det nästan gått tre månader och varken jag eller han har hört av varandra. Det känns konstigt. Vi är inte arga på varandra, men det känns så jävla sjukt att en människa som varit min i fyra års tid bara försvinner.... Vi hade ju byggt upp vår relation på vänskap.

Nu såhär i efterhand så försöker jag förstå att jag inte hade blivit lycklig med honom. Vi var på olika nivåer i livet och jag hade väl hoppats på att han vågade kliva ett steg till. Jag känner mig inte olycklig och jag vill inte ha tillbaka honom. Men jag saknar kärleken. Jag saknar kärleken för jag tyckte verkligen att det vi hade var så bra och fint. Vi var som ett kärlekspar på film. Han från förorten och hon den ordentliga typ. Jag ser bara våra år som något positivt. Jag hoppas han känner likadant. Jag har känt mig älskad och jag hoppas att jag kan bli det igen. Fast av någon annan.

Jag blir skånebo! En dröm sedan fem år tillbaka. Är så jävla glad över att jag följer mina drömmar.... Även när folk säger" ta jobbet i Ljungby så hinner du spara pengar och bo var du vill". Nej. Det är väll lite charmen med att flytta och hanka sig fram i livet?! Jag är nervös inför jobbet såklart, men samtidigt är det inget som talar för att jag borde vara det. Nu kör vi! Nu ser vi positivt!!! Laddad! Jag ska bli världens bääääästa fröken. Puss

Förbannade degkropp. När ska vi göra slut? Blöööööh

1.mönstrig
2. Orädd
3. Glad
4. Småtrög
5. Känslosam
6. Pluggis
7.hästnörd
8. Ärlig
9. Oekonomisk
10. Smårolig


Agree?

Är den som lämnar personalfesten först. Tror det hade kunnat bli jävligt kul, men orkar inte göra bort mig. Har en förmåga av att bli allt för öppen om mitt privatliv och typ dansa på bord och sånt. Påväg till Växjö istället. Dricker vin ur flaskan. Helt själv. Kissignödig, hejråå!

STANNA!
vänta.. tänk efter..Vad var mitt mål? Hur vet jag att jag uppnått det? vad händer härnäst? Hur kommer jag dit?
Och sist men inte minst-NJUT! 
Jag är så jävla rädd för att njuta när något känns bra.Rädd för att bli kaxig. Neggotankar som "ja men det kommer väll ett bakslag snart" eller "fast det var ändå inte riktigt bra". Att se saker ut ett positivt perspektiv gynnar. Jag försöker.Våga ha roligt på vägen!!!
 
 

På subway möter vi han och hans nyfunna ragg. Det verkar som han också tror att jag hittat ett ragg, så jag fick ju förklara mig.

Sannie- detta är Erik! Elins brossa:D

- jasså ja, men det kan jag ju se.. Lite lika ju.

Erik: ja, hoppas inte du börjar ragga på mig också;)

Awkard moment. Nu ska jag hålla mig borta från Harrys ett bra tag. Hade det trevligt med grabbarna från GK dock:)

 
 
Sossemusik rakt in i hjärtat!

Rolig grillkväll ute i solskenet! Att åka ner till stan och dansa framåt småtimmarna var jag för trött för.. Kort vecka, då det är Valborg! Har ej bestämt mig för om det blir Lund eller inte. Beror på väder och humör.

Alltså i helgen när jag var ute, då la jag märke till en sak.Jag fick se en del av de killar som jag någon gång lagt på min intressefront. De flesta av dessa killar har inte varit typer som jag varit kär i, utan mer killar som jag har tänkt att "tjaa, den killen borde ju duga för mig.. Det är väll något jag får nöja mig med".. Men dessa killar har inte varit intresserade av mig. Säkert av förklarliga skäl, men samtidigt har jag jag alltid trott att intresset hos dom inte har funnits för att jag inte varit tillräckligt snygg. BIG HAHA! Nu ska man inte jämföra sig med andra och utseendet är absolut inte allt MEN lite kul är det när jag ser "dessa" killar tråna efter trashtjejer... Nu kan ni gott ångra er att ni inte blev intresserade av mig ;) TAKE IT OR LEAVE IT! är iaf oerhört tacksam att jag inte började skapa mig olycklig över dessa män. Att jag vågade vänta och att jag slapp alla dessa onödiga engångsligg som inte leder till något.
 
 
känner mig något mörbultad. Igår på hoppträningen bestämde mig min häst för att springa över mig. Typ. Ja iaf så pass att jag ramlade och han trampade mig på fot och ben. Det gick bra, men gjorde förbaskat ont! Och jag vill inte börja lipa inför folk heller så det var tufft att försöka hålla tårarna borta ;)
felfri och placerad under helgens tävling  i 1.10-klassen!!!
 Nöjd över mig själv som red beslutsamt och stor eloge till min häst som kämpde så bra 
med sin nervösa matte på ryggen.