Jag saknar mina kompisar så himla mycket. Nu när man inte pluggar så är man inte omringad av vänner på samma sätt som tidigare. Det händer liksom inte lika mycket i livet längre. Mina arbetskamrater är mycket äldre än mig, så jag känner att jag börjar gå in i rollen som "lillgammal skolfröken". Förresten skulle vi ha någon personalfest som skulle vara en cyklaruntfest. Jag ska tävla i helgen, så kan inte komma. Kanske lika bra det, hade varit pinsamt att säga att jag inte ens äger en cykel..

Om ni sneglar på bilden i det tidigare inlägget kan ni skymta mitt svarta "pannband".. Det är flera år gammalt och jag hade det på mig på grund av en orsak: mitt hår var fett och jag orkade inte duscha i morse. Den tanken hade inte mina elever. Någon frågade " har du fått hjärnskakning" medan en annan "fryser du om huvudet?". Summa: mitt pannband är fult..

Solen färgar himlen rosa, sanden är vit. Allt känns möjligt i min egen fantasi. Jag behöver ha lite dramatik, men varje gång vi ses blir den andra lik Missförstå mig rätt, jag vill ju bara känna att det är vi.
När man jobbar så lite som 55%...

På det kanske mest osmickrande stället? Magen... Jag blir verkligen ashungrig efter att jag slutat jobbet och då äter jag ändå mellanmål och en rejäl portion lunch! Idag åt jag två fullkornsmackor, en med salami och den andra med kantarellbonjour. Sedan två små äppelkanelmuffins och till sist två digestive med smör på. Efter en stund blir jag hungrig igen. Äter fel-jag vet! Men ändå. Jag kanske ha mask eller något?

Vad det är fint att man inte alltid behöver åka så långt för att åka utomlands. Spenderade helgen med några vänner i Köpenhamn! Jag gillar verkligen stället. Vi var på studiebesök på Chris, åt trerätters, drack bira och dansade på lite olika nattklubbar. Ibland behöver man komma bort från sitt dagliga och bara andas in lite nytt!

Jag får det ibland. Jag dricker för lite (vatten). En gång svimmade jag på utebadet, då fick mina kompisar hämta vatten till mig i ett cyklop. Vi har tänkt på det i efterhand, att det måste ha sett helt stört ut. En annan gång svimmade jag i köket och låg med huvudet i pappersinsamlingen, vilket också måste ha sett stört ut nu när jag tänker efter. Idag har jag däremot inte svimmat, men jag ligger i sängen med en olidlig törst etter mineralvatten. Vi har inget hemma, så jag ligger slappt kvar..

Nu är jag inne i en ohälsosam period igen. Jag åt pizza igår för jag var så äckligt sugen på det... Det är helt ok att äta pizza tycker jag, men på en vardag? BIG NO. Idag blev det Marabou Daim... Det är inte det att jag tycker att man måste äta så jävla nyttigt hela tiden, den hysterin är jag så trött på. Däremot behöver man ju inte trycka i sig sötsaker sporadiskt. Lättare sagt än gjort.
Datum. Tid. Plats. Möte. Planering. Träna. Mat. Vara trevlig. Något måste bort, min hjärnas utrymme är litet och ostrukturerat.
En liten sak som jag tycker om med min pojkvän är att han är stolt över mig. Det kanske låter som en ganska självklar sak för er med sällskap? Men det är inte vad jag har upplevt de gånger Amor sköt sina pilar igenom mitt hjärta. Antagligen träffade han inte ens, allt var väll inbillning. Men så träffa jag min nuvarande som på gott och ont är så stolt över mig på ett nästan nördigt sätt. Häromdagen skulle han visa upp en film för sin Klass om hans liv. Han berättade om mig och om hur duktig jag är and so on... Att han sedan valde en bild där jag står helt kobent med skitiga ridbyxor, utan smink och pussa på min häst är ju något att fundera över. Jag blev i mitt första antagande lite sur över hans bildval, men när jag tänker efter så är han ju faktiskt stolt över mig och för den jag är! Inte för något sådant ytligt som utseende. Ibland överöser han sina kompisar med historier om hur driftig jag är. Det kan nästan bli lite jobbigt ibland. Jag menar, jag kan faktiskt vara tvättäkta slarvig också.
USH! Har hamnat i hemska ovanor. Just nu skiter jag i... Jag ligger och äter saltade solrosfrön med skålen på magen. Jag ska sova snart. Har sovit skitdåligt i flera dagar och det tär på min kropp. Jag ser helt enkelt förjävlig ut. Varför klagar jag så mycket? Jag är egentligen ingen bitter person. Jag tar det mesta med ro, men sen när jag börjar skriva så är det ju faktiskt en hel del jag stör mig på i min vardag.
Brännas på så tråkiga saker som räkningar and so on.

Lite av min lista som ska betalas denna månaden:

Farmor: 500 kr
Pappa: 200 kr
Mamma: 200kr
hem: 1000 kr
Träning: 1500 kr?
mobilräkning 400kr
Busskort 300kr
spräckt Iphone 800 kr
 
så PLZ.. Säg inte att jag är tråkig för att jag inte vill hitta på något. Jag kan helt enkelt inte. 


Och listan bara fortsätter.. Jag är dessutom i behov av ett par nya ridstövlar (3500kr) och ett par vardagskor! Jag och min älskling som tänkte att vi skulle unna oss och åka iväg i månaden. Bara han och jag på hotell. Känns som vi kan fetglömma det nu. SÅ jävla tråkigt att man aldrig kan hitta på något roligt när man jobbat röven av sig hela sommaren och inte hittat på ett skit. Till råga på allt har inte min lönespec kommit heller. Jag får väll ringa och skälla ut dom i morgon. Denna gången tänker jag faktiskt inte vara fattig i en hel vecka till som förra ggr. Jag tänker minsann tala om för dom hur jävla hårt liv jag har./ Inte alls bitter.
Ibland känns det som att jag hela tiden bli motarbetad mina känslor. Ni försöker få mig att tycka som ni.
Men vet ni, jag har egna känslor! Det klingar så fint när ni säger att "det är för ditt eget bästa". Jag kan bli trött på erat moralpredikande. Vet ni varför? För det påverkar mig ofrivilligt OCH det är inte ens mina tankar/värderingar. Om det skulle visa sig att jag har gjort fel val här i livet, så är det mitt bekymmer att ta itu med. Just nu känns allt bara så rätt och det hoppas jag att det ska fortsätta att göra. (Opps, ej gravid om det nu kan syfta till det). 
 
 
 
HEJ jag är nyast på hela stället. Jag har skakat hand med så många idag att jag nästan glömt vad jag själv heter.
Ibland undrar man om jag tagit mig vatten över huvudet... Det är lixom baoutamycket ansvar och hej å hå! Glad och inspirerande ska man vara och det värsta av allt en förebild. Utmaning here we come! Dax att läsa på lite om religion. Det är inte min starkaste sida om man säger så.
 
Det här känns konstigt! I typ två år har jag gått runt med bygellös Bh/topp som jag köpte från Ullared. En helt toppen bh för mig som är speciellt bra är man ska rida och inte vill att brösten ska skumpa! (misstolka mig inte nu). Jag har varit så pass förtjust i dessa bh:ar att jag inte använt de vanliga. Det bästa har varit att den liksom smetar åt brösten på ett sätt utan att det ser upptryckt ut! Man får känslan av att man har lite mindre bröst. Jag som från början har haft stora bröst har mest tyckt att det är jobbigt på senare år. Men idag provade jag en "vanlig" bh. SHitvad kvinnlig jag kände mig helt plöstsligt.(menar inte att kvinnlighet sitter i brösten men wtf). Brösten blev helt runda och kändes inte som ett par hängande taxöron haha... Kanske borde bli bättre på att använda vanlig bh. JDet är ju inte direkt så att mina bröst sitter uppe vid hakan längre ;)
 
stressdag på jobbet med larmtelefonen. Och jag har skaffat ett nytt tidsfördriv om kvällarna.
Jag har råkat bli besatt av den gamla serien "Rederiet"-ja, det är sant.. Min pojkvän tycker jag är skitlöjlig
som gillar tramsiga serier. Jag älskar svenska serier haha. Kommer ni ihåg vita lögner, Nya tider, Tre kroner, och skilda världar? 
 
 
 
jag har gnagt sönder mina naglar. Jag tänker på dig och jag saknar dig så mycket. Jag har svårare för sånt här. Jag är inte omringad av vänner hela tiden och därför blir det ensamt. Jag har försökt att vara så kall länge nu, men det passar inte mig. Kom hem!
Igår råkade jag somna vid 20.00. Alltså way to tidigt om man jämför när jag vanligtvis brukar lägga mig. Sedan sov jag till prick 8.00 i morse. Steg upp och tog mig en macka. Sedan gick och la mig bredvid hunden och sov till 11. NORMALT? Hur i hela friden kan man sova så länge? Varsegoda för den intressanta läsningen.
 
här kommer superschnygga jag! Förresten jag hatar topparna på mitt hår. Det är väll bara och inse att jag har kass hårkvalitet och att de aldrig kommer bli tjocka. När det blir långt blir det liksom bara några tunna hårstrån som möts.
 
Jahaja det var ett tag sen man gav sig på lördagsfylla, då jobb har kommit i vägen. Vi samlades hemma hos mig på altanen. Jag och mina bästa kompisar. Det blev lyckat och jag fick även med mig mamma till Harrys. Det känns att man faktiskt har blivit lite vuxen nu, när man inte längre skäms över att visa upp sin mamma. Dagen till ända har jag varit totalt avtrubbad. I morgon får det bli nya tag! Har varit allt för slarvig med både kost och träning.