17 Apr

23:31

inte den dära..

0kommentarer


Åh... Varför ska jag alltid vara så jävelusiskt självgod, jag måste förstå att jag kanske sårar de medmänniskor som finns runt omkring mig? Jag borde inse sådant eftersom jag själv fått uppleva det. Jag utsänder hopp om saker som jag inte vill utsöndra. Makalöst jobbigt. Förut suktade jag alltid efter den dära perfekta. Nu vet jag att han inte finns. Jag är inte bitter, jag trivs med mitt jag och den närhet jag bekommer mig med. Det där med att man tvunget måste träffa någon och bli seriös skrämmer mig lite. Jag är inte där nu och jag har inte lust att lägga ner tid på det heller. Jag är beroende av de individer i min omgivning som får mig att må bra, få mig att känna trygghet, ger mig närhet, skratt och galenskaper. Jag behöver inte den där någon som anses plikttrogen, perfekt och snäll. Jag är helt enkelt en badboyfallare och kommer kanske alltid att vara även om jag inte vill inse det själv. Ni andra saknar mystik. Han finns där någonstans och väntar på mig, det vet jag och därför orkar jag inte träffa dig. Förlåt, men jag känner mig mer hemma på planen där ingen är korrekt eller perfekt. Där jag kan få vara einstein.


tankar och funderingar

Kommentera

Publiceras ej