Alltså i helgen när jag var ute, då la jag märke till en sak.Jag fick se en del av de killar som jag någon gång lagt på min intressefront. De flesta av dessa killar har inte varit typer som jag varit kär i, utan mer killar som jag har tänkt att "tjaa, den killen borde ju duga för mig.. Det är väll något jag får nöja mig med".. Men dessa killar har inte varit intresserade av mig. Säkert av förklarliga skäl, men samtidigt har jag jag alltid trott att intresset hos dom inte har funnits för att jag inte varit tillräckligt snygg. BIG HAHA! Nu ska man inte jämföra sig med andra och utseendet är absolut inte allt MEN lite kul är det när jag ser "dessa" killar tråna efter trashtjejer... Nu kan ni gott ångra er att ni inte blev intresserade av mig ;) TAKE IT OR LEAVE IT! är iaf oerhört tacksam att jag inte började skapa mig olycklig över dessa män. Att jag vågade vänta och att jag slapp alla dessa onödiga engångsligg som inte leder till något.
 
 
 
Jag känner mig som ett jävla ego. Allt kretsar kring mig och jag får ångest över att inte kunna hantera mina känslor. Nej, jag lever inget lyckligt sagoliv jämt och ständigt. Det finns dagar som seglar förbi av tillfredställelse, men också dagar som denna. Dagar då jag tänker på framtiden och kastar sten på mig själv. Men det bästa av allt. Det går över. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
jag har tänkt på det ett tag.. Jag lovade att jag skulle stänga ner bloggen den dag jag slutade på universitetet. En av anledningarna är att jag inte vill blotta ut hela mitt liv för främmande människor. Jag vill inte att folk ska få en uppfattning av mig utifrån mitt bloggmaterial, för det händer...Detta är visserligen inget som jag borde oroa mig för, då det inte finns speciellt många som läser min blogg. Jag har hört att typ arbetsgivare kollar upp personer på fb och över nätet. Då tror jag inte att min blogg ger en sådan klyftig insats till mitt arbetsliv. Jag skriver om mina tankar och funderingar. Jag skriver om mycket som inte är perfekt. Jag skriver för mig själv. Jag skriver för att bearbeta.... Det känns ändå svårt att lägga ner helt och hållet. Jag vill ju skriva. Jag tycker själv när jag går tillbaks i bloggarkivet att jag plinkat ner en del rader som berör på något sätt. På senaste tiden har dock min blogg blivit tråkig. Den är inte jag längre, den har blivit mer mogen. Visst, har jag förändrats över tiden sedan jag började skriva (2011), men jag känner att jag håller inne på saker. Den fyller inte längre sin funktion som den från början skulle göra. Det finns hämningar i mitt skrivande. Jag har funderat på att göra en bok av min blogg. Skriva ut alla inlägg och häfta ihop det. Kanske visa min barn i framtiden. 
 
 
Jag har inte bestämt mig än.. Det känns lite meningslöst att sätta lösenord på något med så få läsare.Om ni vill ha lösenordet till bloggen, kontakta min gamla mail: [email protected]
 
 
 
just nu lite halv separationsångest från mannen min :(.  Jag är inte bra på att leva ett liv utan honom, vi gör det så bra ihop. Vi väntar på ett nytt kapitel i vårt förhållande, men det känns långt kvar tills dess! Vi är fortfarande som tonårsromansen där man lever ganska skilda liv fortfarande.. MEN vi har faktiskt planer, drömmar och framtidsvisioner.Det är bara det att allt går inte så lätt. Han har plugget och jag är för tillfället arbetslös. Vi vill verkligen flytta ihop på riktigt och skaffa en GEMENSAM lägenhet. Måste det vara så jävla svårt? Tydligen.
 
Yes, då har jag tagit examen på riktigt! 4års studier och inget jobb :( hehe..
Sitter och tittar på lite jobb och är jättesugen på att börja jobba, men det finns inga jobb med mina inriktiningar, Det finns några som har No-biten, men då är det matematik också. Jag vägrar ha matematik, det skulle vara en förlust för eleverna om jag undervisade i det. Hur som helst, verkar det vara mycket fritidspedagog och förskolelärarjobb.
Än så länge känner jag ändå ett lugn. Ingen panik, jag har ett nytt mål framför mig och jag tänker inte ta "förstabästa" bara för att. Nu gäller det att tänka långsiktigt. Vad vill jag egentligen?
 
Det här med distansförhållande. Vilken jävla känslomässig tortyr. Det kan ta sig någonstans. Det är jobbigare nu när mina vänner inte är bosatta i Ljungby längre. Det är astråkigt och jag känner mig som en lonleywolf! :(
Varför skulle han åka till jävla fjantstockholm för? Jag tror inte han kommer att komma tillbaka på visit ens en gång, för där är ju så otroligt charmigt där han bor. Jag går hemma och tänker onda tankar hela dagarna! Funderar på att lägga upp ett schema för mig i morgon, så jag inte har någon som helst tid för att tänka..
Jag fick det bekräftat häromdagen om hur mycket vi ändras över tid. Jag är inte alls den person som jag var för några år sedan. Jag kan sitta och störa mig över saker idag som jag förut inte ens lagt märke till. Jag pratade med en person som hade en ganska stor betydelse i mitt liv för några år sedan. Och idag kan jag sitta och fundera hur fan jag tänkte haha? när vi resonerar med varandra så stör jag mig skitmycket på personen ifråga. Jag vill egentligen inte göra det, då det såklart fanns fina minnen och stunder ihop överlag men ändå... Känns ändå fruktansvärt avlägset. Jag vet inte om problemet sitter hos mig eller personen, men detta var det jag störde mig på i vår konvensation iaf:
" Att plugga e ju slappt" (människan i fråga har aldrig lyft ett finger i skolan och studerar inte nu heller)
 
"jaha, men då blir det till att köpa lägenhet å så nu antar jag?" Köpa lägenhet!? Vem fan har råd att göra det nowadays!? Kanske om man gifter sig svinrikt eller har föräldrar med kapital, men ärligt? Personen har själv ingen köpt lägenhet och får hjälp ekonomiskt av sina föräldrar.
 
"Jag har ingen ****vän. Jag har inte tid med sånt, jag satsar på karriären vettu" Får det till att låta som att jag inte gör det? Och by the way kan man inte både satsa på karriär och ha förhållande?
 
"vart jobbar du nu då" att man har förklarat att man läser en extrakurs verkar vara svårt att förstå. Känns mest som ytterliggare ett sätt att stampa på mig och ba; "äh, men du har ju inget jobb!"
 
"ok, jag jobbar som ******* (fiffigt jävla namn som man inte ens vet vad det är för jobb) " Ännu ett försök till någon  tävling om vem som har det bäst?
 
Sedan är det en hel vetenskap för mig hur personer tänker kring ekonomi. Att prata som att man har otillräckligt med pengar och så äter man makaroner i två veckor... Snålhet är så jävla äckligt. Jag är själv världens fattiglapp, men jag står för det och jag är fan inte snål! Jag fattar inte varför folk har såna komplex över att vara en vanlig medelsvensson? Och ni "wannabemoderater" som vill att folk ska tro att ni har pengar, men sedan är ni bara en helt vanlig knegare som resten av Sveriges befolkning... Ärligt talat jag skiter i prestige! Att vara en fin människa sitter inte i auran runtomkring. Jag menar, en uteliggare kan vara en bättre människa! Over and out/ Sannie
Jag vill så mycket, men det blir ingenting av det.
Så jag hittar på andra saker istället. Saker som jag tycker är kul.
Sedan mår jag dåligt när jag inte tar mig an att göra sånt som är tråkigt, men nödvändigt.
Tillslut blir det som någon sorts inre stress. Lugn som en filbunke på utsidan men tankemässigt abbsad på insidan. Lite jobbigt faktiskt. Jag gillar inte att komma oförberedd till saker och ting. Då skiter jag hellre i allt.
så nu ligger ag här och tänker att det kanske bli bättre i morgon. Men det blir det inte... Det kommer bli likadant. Om det mot förmodan skulle gå vägen att jag tar steget och öppnar böckerna och försöker lära mig nåt- då får jag typ ont i hjärnan för att det är så jävla tråkigt. Och allt bli tråkigt när man inte kan komma igång med nåt ordentligt. Kalla mig lat eller nåt, men jag försöker innerst inne.

Fan.. Jag börja må lite illa efter allt krängande med både pizza och ostbågar. Brukar vanligtvis kunna äta hur mycket som helst, utan en tillstymmelse för mättnadskänsla. Nu får jag sura uppstötningar i form av kräk och det är inte särskilt hallon direkt.

Idag har jag packat matlåda och termos med kaffe. Känner mig svinduktig, tills jag inser att folk gör det där varje dag!

Vad är grejen med tjejer som tycker de klipper sitt hår mycket när det handlar om 5 cm? Det roliga är att det inte ens är deras eget hår... Utan löshår! Jag må ha livlöst och tunt hår, men det är iaf mitt eget. Att klippa i ett löshår är definitivt inte samma sak som att klippa i ett äkta hår! / naaaaaturlig as hell

Det börja sakta, men säkert gå upp för mig att planera min framtid. Förut har jag levt med tanken att "jag lever i nuet" och har inte haft någon närmare fundering på vad som komma skall. Jag börjar ju bli färdig med studierna nu och då kan jag inte låta bli att tänka över hur min/ vår lägenhet kommer se ut? Kommer jag få leva på makaroner i slutet av veckan? Barn? Jobb? Häst? Bil? Stad? Frågorna är många och jag kan väll känna att jag varit lite dålig på att tänka långsiktigt. Jag är ganska impulsiv av mig och tycker nog att långsiktiga människor är ganska tråkiga.

Kakor och godis hos farmor! Min mage står ut som ett jävla bowlingklot! Men inte ska man vara bitter.

I could fuck your brains out, but Im not interested in that life.

Jag har utnyttjat tågtimmarna till fullo med tentaplugg. Känns bra, då det var längesen jag åstadkom något seriöst. Wish me luck tomorrow!

Jag känner mig för första gången på länge glad! Nästan bekymmersfri. *peppar*, *peppar*. Har valt den soliga sittplatsen i bussen och det är så skönt att känna sig varm i ansiktet! Mina påsar under ögonen har nästan försvunnit och jag ska försöka att inte utsätta mig själv för dumma tankar. Jag är bra som jag är.

Wtf! En massa snö när jag kollar ut från min fönstervrå. Jag som längtat efter att ta fram min fjällräven, men den får vänta lite till. Dumma snö :(