Vilken flygtur min häst gav mig igår. Konsekvenserna blev skrapsår på undersidan av armen, sträckt nacke, blåmärke på låret (10 cm stort) samt blåmärke på höftknölen... Tur man har lite späck att landa på xD.
Men det var bara upp och rida igen!
Jag har haft det oförskämt bra ett tag. Inte en enda finne så långt ögat kan nå. Men numera har flera ploppat upp. Inga vanliga, utan såna där feta, skarriga små knysten som man inte kan låta bli att fingra på. Finnar är långt ifrån attraktivt och stampar gärna lite på självkänslan. Jag vet inte hur dom kommit dit. Tro det kan vara stressrelaterat. Har sååå mycket i gärningen nu. Allt är verkligen lite kaosartat i mitt liv. Ligger inte i fas som jag trodde.... Shuuuuee Bree.

Instead of thinking about what you're missing, try thinking
about what you have that everyone else is missing.

 
måste ut med vovven, men vädret är inte så inbjudande. Jag som hade tänkt att gå en långpromenad. Alla i min facebookslista verkar vara helt desperata över PW;s. Att powerwalka alltså. Vad innebär det? Att gå en jättelång runda med en vän, att gå i friskt tempo så att man bli dödstrött, att pendla med armarna hej villt? Jag vet inte. Jag ska iaf bara ut på en enkel promenix med hunden. Inget apserriöst direkt,
"Stänga av hjärnan. Sitta i ett dvalatillstånd. Göra ingenting. Slappa som det heter. Fan vad jag skulle behöva kunna det. Men det går inte. Djävulen är där med sin piska. Jag får ångest. Jag vågar inte. Jag börja tänka negativa tankar om att allt kommer gå åt helvete. Jag måste göra rätt för mig. Därför måste jag hela tiden göra någonting. Jag är en person med väldigt dåligt samvete. Inte över vad jag har gjort, utan saker på vad jag INTE har gjort. Men det där med samvetet hör väl ihop med den allmänt lättväckta ångesten. Idag ska jag bara ha en helt vanlig Måndag"
orka inte med alla dessa jävla ghettokidz som inte har något liv, utan ska gå runt och slå ner folk helt utan anledning. Jävla horungar. Gå till nån hjärnskrynklare och ta tag i era liv, så kanske det blir människor av er också. Man kan vara ett badkid, men man kan vara det rättvist.
Hej hopp! Det är fullt upp i mitt liv, men jag hinner njuta emellanåt. Ganska mycket faktiskt. Mer än vad jag tänker på. Syftar på mat i det avseendet. Det är min sista salstenta på fredag! Och det innebär att borra ner sig i böckerna och sluta vara människa. Vid tentatillfällen existera knappt något i mitt liv. Efter 12 på fredag ska jag bli mig själv igen. Nästan. Planerar att åka till Skåne och festa med mina vänner som jag inte träffat på pinsamt länge.
I helgen har jag agerat hästskötare åt fyra vilda hästar! I bla spöregn & blåst bör tilläggas. Jag har konfronterat mig själv ett flertal ggr på den fronten. Det är ingen driftig hästskötare i mig, men jag gör vad jag kan. Faktum är att jag tycker det är skitjobbigt. Jobbigt i den bemärkelsen att man måste vara koncentrerad exakt hela tiden. Min tränare brukar få ropa på mig emellanåt för jag är lixom bortkopplad. Jag kan komma på mig själv ståendes och glo fridfullt och med öppen mun. Tänkandes på något, borta i mina dagdrömmar. Absolut inget jag gör med flit, utan jag vill vara i fokus, men koncentrationen bara flackar... Framhoppningen är ett sådant ställe där det är som värst. Det är så mycket liv och rörelser där hela tiden och framförallt intryck. Jag kan höra på en konservation för att sedan glömma vad som sagts. Jag hör inte heller. Jag är borta, fastän jag strävar efter att vara där i nuet. Det är rätt konstigt att jag har klarat mig så pass bra i skolan egentligen. Det måste bero på att jag lärt känna mig själv så pass bra. Jag måste leva med inre memoarer i form av en "planering" till mig själv. Det är svårare att följa andras planer...Då blir allt mycket svårare .
jag och demokrati går inte ihop! Alltså jag pallar inte plugga om demokrati och styrning. Synd att det ska vara så jäklans viktigt! Vad tog min självdisciplin vägen lixom? Hallå Sannie som kunde sitta och plugga timmar i streck? Vart är du? Jag behöver dig NU. STRESS som fan.
Det mystiska och oförutsägbara är ballt. Jag gillar det. Man känner sig som nyförälskad på heltid, åtminstone ibland. Fast sen kommer det där ibland och skapar lite nordanvindar, men det liksom behövs. Man behöver röra om i grytan när man lever ihop med ett uppmärksamhetsbarn. Han är så glad i sinnet hela tiden. Jag önskar att jag också vore det. Ändå är vi så lika på något sätt, stressade själar. Stressade själar av olika orsaker, med mål och syfte som stretar hej villt. Det är vi det.
 
 
 
 
 
Föreläsning om examensarbete, helt sick ju! Jag ska verkligen bli lärare om något år sådär! Dödsångest... Nja, mer kluven att jag måste ha praktik markaryd:s jagbehöver perspektiv på saker och ting Morr..
Igår helt spontant blev det fest. Nu när det är sista terminen måste man ju sätta sprätt på studentlivet på riktigt. Förhoppningsvis återkommer ju inte pluggtiden. Idag hade jag föreläsning på morgonen och det var ganska segt att komma upp vill jag lova. Trots det så fanns diciplinen med mig. Igår trodde jag nog att jag var världsmästare i engelska. Pratade med en massa utbytesstudenter! Och jag suger bokstavligt talat på engelska.. Fick även reda på en sjukt pinsam grej igår. En hemlighet som hände för lite mer än ett år sedan, så jävla typiskt att det händer mig också xD.
Jag kom direkt från stallet och fick köra på en raggardush. Lindroth tyckte jag va lik Mimmi i min toffs som jag gjorde på 3min ;)
 
Fjortisbild haha :D
Många tror jag är en sådär tjej som är lite fin i kanten. INNAN dom lärt känna mig. Fast det finns två saker jag är en sucker för och det är högklackat och festklänningar. Numera har jag dock fått tänka mer praktiskt och då har inte en 13 cm klack varit prio ett. Idag i  har vi blivit indelade i grupper och jag kom med en skolanmänniska jag aldrig sett förr. " jag har nog inte sett dig tidigare" "okey, fast jag känner igen dig". Bra eller dåligt?              
Ligger just nu nerbäddad i sängen. Bloggar inte längre från en bärbar utan från min telefon! Yes ni läste rätt.. Jag har äntligen tagit saken i egna händer och skaffat mig en sån där märkbar telefon som varenda jävel har. Nog Om det. Helgen som varit har bestått av shopping och goda middagar med min underbara hälft. Vi var dessutom och simmade, testade även på äventyrsdelen och åkte "vildforsen". Den var minst sagt vild. Älsklingen tittade på mig och tyckte jag var töntig som tvinga han att åka. Slutade iaf med att han knäckte sin rygg och att jag åkte på en unge i all hast och samtidigt hamnade jag baklänges och svingades ut i ett "stup" som jag inte visste fanns. Känner att man har blivit lite av en blödis på senare dar. På kvällen gick vi ut. En kurskamrat till mig hängde med och vi dansade verkligen röven av oss, skoj kväll! Idag har det sett ut som i vanlig ordning när det kommer till bakishäng. Pizza och legat seg som ett as framför TVn en hel dag. Inte förrän senare blev det stallet och förbereda allt till punkt och pricka inför tävlingen! Nu ska jag sova min skönhetssömn iaf till kl 05:30