Är på väg till skolan. Lite rädd över att folk i min omgivning ska känna min makrillslukt, då jag inte hann borsta gaddarna idag (!). Idag hade jag tänkt åka ner till city och som vanligt ställs jag inför problem. Köpa eller inte köpa? Ärligt talat så tror jag man måste sätta sig in i min sits för att förstå hur jag har det. Visst, jag är inte direkt sparsam av mig och jag är ganska för jämnan fattig. MEN det behöver inte bero bara på att jag är slarvig... Jag har fan mer utgifter än inkomst så snälla tänk till en extra gång innan du kallar mig fattig. Sen dessa studenter som lever på lån och säger att de inte har pengar? Jag lever på 2600 kr ( visserligen självmant) men prova lev på det och betala busskort, telefonräkning och träning innan du öppnar käften om att du är fattig.

Krafttesultant, densitet, Pascal, volym, massa, tyngdkraft, lyftkraft, konstant hastighet, Newton, arkimedes- behöver jag säga mer än att fysik fuckar min hjärna!

Revolution är på väg.. Jag sitter längst bak i bussen jaooo ;)

Jag trodde allt skulle bli lika bra som sist då jag satte in en p-stav i armen. Jag som skrytit avsevärt om denna lilla grej. Nu ångrar jag mig. Sedan jag satt in den har jag känt mig svullen konstant, haft mindre blödningar kontinuerligt, värk i magen och haft ett fruktansvärt humör... Jag har säkerligen gått upp i vikt och det kan vara självförvållat, men den här pluffsigheten kommer från ingenstans. Inte redo för kidz än assa....

Matte har länge varit ångestrelaterat för mig. Har bestämt att aldrig undervisa i det. Besviken är man när tre h av kursen i NO går ut på räkneuppgifter i fysik. Då kopplas min hjärna bort direkt. Även om jaf vill koncentrera mig så går det inte... Så jag är ganska pissed off och fundera på att hoppa av. Hej arbetslöshet!

Frågan är när man ska växa upp? He he. Det är inte bra att dricka shotts och en massa vin. Men för att skylla på nåt så kan jag ju säga att jag tagit examen ;) har inte en susning om hur jag tog mig från stallarna och hem? Vaknade upp fullt påklädd och att det låg pommes på golvet. Jag hade inte ens rört maten, dååå är jag full om det går så långt ha ha

Jag har drömt om att min pojkvän är otrogen mot mig. Detta har jag gjort fyra gånger denna vecka, men med olika handlingar.

för jag ser allt svart på vitt, alltid missnöjd med nåt grubblar över saker som jag nog aldrig förstått deprimerad mellanåt, de jag bär på e svårt jag tycker synd om mig själv när jag jobbar för hårt lovar o inte håller det, som driver mig finns där jag gillar dom som delar mitt synsätt o flyger i min sfärd kanske tappat det helt, spelat för många spel målat in mig i ett hörn, fått en törn det är då jag hatar mig själv, då kommer tåren för jag har ingen jävla aning vafan jag håller på med
jag är ett prestationsbarn och har alltid varit. Det har inte alltid betytt att jag ska vara bäst i allt jag gör, men jag har alltid (oftast) haft ett mål och en vision med mitt liv. Ibland önskar jag bara att jag var lite mer kreativ och kunde tänka lite mer "outside the box". Jag antar att man är det man är och att det är svårt att ändra på. Jag är hela tiden ute efter att lyckas, vilket gör att det skapas negativa tankar när man inte gör det.. Det gör också att jag bli förbannad på folk som säger att jag har lätt för saker och ting. Jag har lätt för saker och ting av EN fucking anledning! Och det är för att jag har kämpat mig igenom det mesta jag har genomgått. Jag är inget underbarn. Bara ett "barn" med en jävla vilja att lyckas och med taskig självbild.
Ibland har jag funderingar som pekar på författarskap. Men i denna stora värld är det svårt att komma fram om man inte har ett namn. Folk kan ju fråga sig vad jag skulle skriva om då? Jag har väll ingen direkt intressant historia att berätta om? Jag har växt upp i en vanlig sosse familj som stöttat mig under min ungdom, vilket har påverkat mig postivt och gjort att jag faktiskt nått åtminstånde akademisk framgång. Men å andra sidan finns det sidor om mig som jag skulle vilja dela med mig av till andra. Saker som inte allmänheten vet om mig, saker som jag valt att inte berätta för personer i min omgivning ens. Som t e x mina största rädslor. I bloggen utspelar sig en del av de tankar jag genomgår i mitt liv, men långt ifrån de tankar jag bär om dagarna. Typ som mina största rädslor här i livet. Förutom ormar och möss finns det faktiskt andra saker som jag faktiskt har rädsla för. Jag skulle vilja säga att kärlek är något som är ett stort prioriterat ämne i min hjärnhalva och det är säkert fler som har samma uppfattning som jag om det. Samtidigt som kärlek kan få dig att må så underbart jävla bra, finns även risken för att få sitt hjärta krossat och det är väll mest det som oroar mig. Jag antar att det har med mitt förflutna att göra. Kan ni ens tänka er tanken av man tror att allt är perfekt i ens värld och sen bara bryts hela den bubblan. En person som du levt i symbios med berättar att du inte är den största prioriteringen i hans liv.. Det är väll just det jag är rädd för ska hända IGEN. Jag vill inte vara den som står kvar och fortfarande är förälskad. Det värsta är att jag har bestämt att det aldrig ska hända igen. Det gör att minsta tillstymmelse för oro gör att jag väljer att bli hård och kall. Allt för att slippa vara den där som blir lämnad i ett "tycka synd om läge". Jag vet att det inte är bra att tänka såhär. Jag försöker att inte göra det till en stor grej, men ibland är det svårt. 

9h plugg på x-arbete. Onormalt,japp. Suttit uppe till 2.30. Bära eller brista. Kom igen, låt Herren vara på vår sida! Jag fryser om mina fötter för övrigt. Blodcirkulationen blir inte så optimal vid att sitta framför en data i flera timmar.

idag har varit en grå dag. Jag har varit svinförbannad, sedan blev jag ledsen och nu efter att har varit i stallet en stund börja jag återgå till normal position. Idag grälade jag och min pojkvän för första gången. Inte så att vi stod face to face och svor åt varandra. Det var mer jag som grälade med honom, utan att han fattade ett dugg. Killar kommer fan från en annan planet? Vill inte gå in på detaljer, men som den bitch jag är skickade jag ett riktigt hatsms med de värsta egenskaperna som han hade. Mycket var ju överreaktion också, ni känner väll mig. Fick lite ångest efter att ha skickat det och han besvarade ju min attack med självförsvar... Men vi blev vänner sen och det var ju tur. Men jag är inte den som kniper käft när jag mår dåligt. Nej, jag slänger ut alla mina känslor och kan nog få vilken människa som helst att känna sig usel. Fast jag tycker fortfarande att jag har rätt i mitt tyckande, men att jag kanske överdrev en smula...
ok, jag erkänner jag är bäst i världshistorien på att klaga. Tyvärr brinner min energi som mest för att skriva när jag är förbannad! Idag har jag pluggat sönder. Gjorde alltihop på hela det ena arbetet och sen hjälpte jag min pojkvän med hans arbete. Och det tänker jag nog aldrig göra mer. Jag tänker inte ge min extra energi till någon annan, men så är det alltid med mig. Jag faller för snubbar som ska tas hand om.. Som jag vill hjälpa och liksom fixa till. Måste lära mig att det inte alltid går. Inte leva i tron om att något kommer att ändra sig, för det gör det inte. Detta året ska jag koncentrera mig på mitt! Jag är så jävla trött på att vara bitter och avundsjuk, så jag ska gå på känslan. Inte var rädd för att jag kommer att ångra mig. Följa min intuition som det så fint heter. Så fuck alla er som bara tar saker för givet hela tiden.

Jag e känslig som fan som lyckas bli speedad på kaffe he he! Lagt ner min skäl och lite till på arbetet. Känns bra, men långt ifrån färdig! Jag ska klara detta!!! Känner mig dock socialt instängd. Det är jobbigt att ha sina vänner långt bortom sig och vi suger på att höras av. Jag har också kommit underfund med att jag är nära slutet på något och början till något nytt. Mitt kommande liv ser ut som ett frågetecken..

Så stod det på bussen idag och det ska jag försöka eftersträva. Dagen började dock hektiskt med uppstigning klockan 07.00. Jag som är van att sova till klockan 12 vaknade med mitt varma morgonhumör och detta tog min pojkvän fasta på och triggade igång mig ännu mer. Fel bh, fel t-shirt och gammal ost gav upphov till lite utbrott från min sida, tur han är van... Men måste säga att det är så skönt att vara hemma igen! Även om dagen i ära har bestått av plugg, så har jag tagit det med ro. Allt bli så mycket lättare med rutiner i vardagen. Nu återstå en timmes bussresa innan jag få träffa alla saknade. Både fyrbenta som tvåbenta.

Igår var mkt lyckat. Åkte in till Sthlm och tillbringade kvällen på båten Patricia. Idag lite seg och pizzasugen. Precis som det ska vara.

Känner mig lite halvful som vanligt, men skiter i. Sitter i förorten och ska äta god mat och dricka skumpa. Kanske åker in mot Sthlm senare mot kvällen.