Be yourself, everyone else is already taken.

Ibland har jag funderingar som pekar på författarskap. Men i denna stora värld är det svårt att komma fram om man inte har ett namn. Folk kan ju fråga sig vad jag skulle skriva om då? Jag har väll ingen direkt intressant historia att berätta om? Jag har växt upp i en vanlig sosse familj som stöttat mig under min ungdom, vilket har påverkat mig postivt och gjort att jag faktiskt nått åtminstånde akademisk framgång. Men å andra sidan finns det sidor om mig som jag skulle vilja dela med mig av till andra. Saker som inte allmänheten vet om mig, saker som jag valt att inte berätta för personer i min omgivning ens. Som t e x mina största rädslor. I bloggen utspelar sig en del av de tankar jag genomgår i mitt liv, men långt ifrån de tankar jag bär om dagarna. Typ som mina största rädslor här i livet. Förutom ormar och möss finns det faktiskt andra saker som jag faktiskt har rädsla för. Jag skulle vilja säga att kärlek är något som är ett stort prioriterat ämne i min hjärnhalva och det är säkert fler som har samma uppfattning som jag om det. Samtidigt som kärlek kan få dig att må så underbart jävla bra, finns även risken för att få sitt hjärta krossat och det är väll mest det som oroar mig. Jag antar att det har med mitt förflutna att göra. Kan ni ens tänka er tanken av man tror att allt är perfekt i ens värld och sen bara bryts hela den bubblan. En person som du levt i symbios med berättar att du inte är den största prioriteringen i hans liv.. Det är väll just det jag är rädd för ska hända IGEN. Jag vill inte vara den som står kvar och fortfarande är förälskad. Det värsta är att jag har bestämt att det aldrig ska hända igen. Det gör att minsta tillstymmelse för oro gör att jag väljer att bli hård och kall. Allt för att slippa vara den där som blir lämnad i ett "tycka synd om läge". Jag vet att det inte är bra att tänka såhär. Jag försöker att inte göra det till en stor grej, men ibland är det svårt.