Nu så här i efterhand har jag kommit på att jag har lärt mig mycket när det handlar om relationer. Inte direkt för att jag är världsvan, men jag tror jag har lärt mig vilka egenskaper jag vill ha och vilka jag klarar mig utan. Det låter ju helknäppt att påstå att man kan välja sin partner... Men det gör man faktiskt på sätt och vis. Du handlar ofta utifrån ditt eget bagage och vad du har varit med om innan. Något som kan ske både på gott och ont. Du kan stöta bort människor som skulle kunna bli mycket viktiga för dig samtidigt som du ge vika för personer som skulle kunna dra ner dig i skiten. Man står lite i valet och kvalet. Personlighet eller utseende? Eller kan det vara så åtråvärt att man får både och? Ja kanske. Jag har lärt mig att en relation bygger mycket på känslor. Och för att jag ska bli nöjd behöver jag få det bekräftat på många olika sätt. Jag har lärt mig att när man inte får bekräftelsen blir man bara bitter, avundsjuk och uppnår ingen sinnesro. Jag kämpar fortfarande på mina negativa egenskaper som fortfarande sitter kvar. Tiden då jag var en osynlig fluga i ditt nät. Idag
är jag istället en fluga som som surrar runt fri och lycklig. Jag är inte fångad i någons nät, jag finns för allas uppsyn och folk kan både se och veta att jag tillhör någon. Tack för att du lärde mig handla i rätt riktning. För även om jag trivdes att vara den där flugan i ditt nät många gånger, så var det långt ifrån hållbart. Jag hoppas du har lärt dig något av mig också. PS; Konstig liknelse med att jag skulle vara en fluga, men what a häck!
jag var mycket snyggare förr. Jag vet inte varför. Jag hade lite mer glöd och intensitet på något vis, åtminstone på bild. Det var ett känsloladdat år minns jag, men det kanske är det som behövs för att man ska hålla sig snygg längre?
Hästar är fantastiska djur! Även om jag för det mesta är väldigt stressad och har svårt för att koppla av i vardagen så är det alltid i stallet som jag känner mest harmoni. Visst har jag svurit många gånger på att jag sysselsätter mig med en kapitallistsport bland överklassen, avundsjuka människor och att det tar så mycket av sin fritid. MEN jag behöver det. För när jag är i stallet försvinner alla negativa tankar om mig själv och allt runtomkring och jag kan börja leva. Tack alla mina fyrbenta vänner <3
i veckan har jag enligt medicinska termer varit förkyld. Att vara förkyld är ingen hit. Faktum är att det är helt sinnesjukt jobbigt. Jag har varit sur och vresig samtidigt som jag fräst ut halva min hjärnsubstans. Det suger att vara sjuk.
Idag var jag hos en gammal barndomsvän och klippte mig. Det var kul och framförallt trevligt för plånkan! 150 rikstaler gick det på och det vare värt. Toppade bara håret, men det känns sååååå mycket friskare nu. Mina toppar var verkligen kluvna. Helst hade väll håret behövt klippas lite till, men det vågade inte jag. Gjorde även lite rosa färgning på topparna. Dip-dye eller var det kallas. Supercoolt.
föränding,jatack! Inne i en splittrad period. Vill skaffa nya kläder. Finna en ny stil, klippa av mig håret. Läste ett nummer av PLAZA (!) och fick helt plötsligt flyttfeber och inredningsmani. Är det verkligen jag? nejenej. Tillbax till verkligheten.
Det kommer inte bli något avklippt hår. Kanske lite fesljummen toppning som vanligt. Den där nya looken bli också svår. Tror det kommer sluta med några standardiserade Gina-plagg trots allt. Ja jag är så jävla tråkig.. Som alla andra. Men min personlighet är jag iallafall ensam om.
åååh! Jobbigt att grannarna har världens skönaste musik på högsta volym. Att facebook bombarderas av festliga inlägg och att min pojkvän befinner sig 6 mil ifrån mig. SKJUT MIG!
Just nu känns det lite bittert, men i morgon kommer jag tacka mig själv innerligt. Tänk vad skönt att vakna upp utan att känna den där spykänslan som uppstår eller den där förbannade törsten som inte går att släcka och för att inte tala om all förnedring och bortgörelse jag brukar drabbas av.
Istället kommer jag upp i tid, tjänar lite kulor och gör den äldre generationen en välbehövlig tjänst! ARBETSMORAL, Javisst. Klockan är ställd på 05.30!
igår var dagen med stort D! ja, min älskling kom ju hem.. Så tillbringade dagen i växjö. Den började med storhandling. Jag handlade en hel del mat och fyfan vad dyrt det är! Jag vet ju inte vad saker och ting kostar eftersom jag fortfarande bor hemma och har dessutom levt på min pojkvän (Badass I know). Idag körde vi ett hårt gympass på morgonkvisten vilket både var välbehövligt och väldigt skönt... Efteråt iaf ;). Vi besökte såklart hästaffären och som vanligt lyckas min pojkvän hålla låda och göra sig hörd. Denna gången var det inte bara jag som behövde hästsaker. Utan han behövde nämligen ett speciellt schampo/balsam som var gjort för hästar. Han har tydligen fått för sig att det schampot ska vara något utav det vanliga och därmed stärka håret... "Eyyy har ni de där MAN N TAIL" schampot? Sen hade han långa diskussioner kring hår. Dom måste trott han var bög hahaha!
Det märks att Sommaren börjar närma sig sitt slut. Mina ögon gråter bokstavligen krokodiltårar över att inte vara brun & barbent. Mitt hjärta har fått tampas med att hålla kärleken vid liv via distans och med sensommaren kom också förberedelsetrubbel inför skolstarten... Men det gör inget! Hösten är lite cozy ändå! Jag älskar förväntningarna som ligger i luften inför nya projekt och utmaningar. Den där nytändningen vid skolstarten och alla nollningsfester på campus. Jag måste medge att jag är lite glad över att lekstugan är över. Det här är hösten som jag kommer ta träning på största allvar! Hösten där jag ska plugga och göra min slutfinish. OCH SÅHÄR BLIR JAG ALLTID. Ny säsong= ny start. Det kan handla om en ny hårfärg, ett nytt löfte eller som en minnesvärd föregående start, då jag ville ändra min dåvarande singelstatus. Mitt fokus denna höst ska balansera främst på struktur. Återkommer om jag skulle lyckas.
 
 
Längtar som sjutton till torsdag!
uppmärksamhet får jag så att det räcker och bli över ändå! Ligger och är sjukt bakis som man ska bli efter en hård kväll med bra vänner och alkohol.
Han går in och sätter en nolla på älmhults nationella i 1.20 cm! Han är för duktig min "lilla" häst! Superbra ridit av tränaren också såklart!
Som vanligt när det kommer till utgång så hittar jag inget att ha på mig! Nu fann jag den här oanvända klänningen och ni kanske förstår varför? Visar jag för mycket? Ser det slampigt ut?. Jag har valt att inte använda denna klänningen förut, då jag anser att kuporna är något för små, vilket leder till att brösten pressas uppåt. Dessutom "rinner" det över lite vid armhålorna. Trots detta tycker jag det är en superfin klänning. Ska jag våga gå klädd så här ikväll? Grejen är den att överallt läser man på bloggar, tidskrifter, internet att man ska vara stolt över sin kropp. Jaha, bara att gilla läget. JA, jag har stora bröst! Detta är något som jag inte är speciellt stolt över och vill framhäva, men måste man gå runt i t-shirt eller krage uppdragen till hakan för det eller? Kan hålla med om att jag under min fjortiseriod prövade en och annan push-up bh, medan jag nu väljer bh;s för att smeta åt brösten. Hoppas mina småbystade vänner inte känner sig trängda! För ni ska bara veta vilken frihet ni har jämfört med oss bigboops!
INTE KUL! allt går emot mig. För det första kanske jag inte få göra mitt examensarbete eftersom det av olika anledningar blev en försenad ansökan! Jag skrev till studievägledaren i hopp om att få lite empati, men istället fick jag ren smutskastning nedskrivet med gemener samt versaler rakt framför ögonen.... Antagligen och förhoppningsvis vill hon bara skrämmas och jag hoppas i höjden av allvaret att jag får skriva det, då jag bara vill bli klar med mina studier. Igår jobbade jag kväll och det gick bra. Bra förutom att jag fick med mig två nycklar med mig hem. Telefonen ringde tidigt i morse och jag gick miste om en sovmorgon. Jag som inte kunnat sova på hela natten pga all stress. Så fick köra och lämna nyckel. Sedan ringer telefonen igen och då visar det sig att de behövde en till nyckel som jag var tvungen att lämna! Nu ska jag snart bort till stallet och stressa för att knoppa min häst som ska på tävling i morgon. Ikväll blir det jobb igen och jag känner mig inte riktigt på hemmaplan i hjärnan för tillfället. Som pricken över i:et sprack mina favvo-byxor igår :(. tror dom kostade ca 199 kr, men dom var bäst! Cred ska Mikaela ifrån min klass få! Hon är så förstående och kan till och med få mig lugn ett tag efter att ha pratat med henne på chatten! Jaja, tänk positivt, tänk framåt! Det här måste gå.
 
 
 
Dricker en kopp kaffe. Sånt där Neskaffe. Tycker att den sortens kaffe är lite underskattat faktiskt. Hur smidigt som helst och det smakar även bra. Däremot kan jag väll hålla med om att det är lite mysigare att höra kaffet bryggas! Idag har jag jobbat och jag fick verkligen en superhärlig runda. Allt bara klaffade och alla gamlingar va nöjda. Efter jobbet hamnade jag i någon sorts sängkoma och efter det hade jag ingen ork till någonting! Det fick bli så att hästen fick vila idag. Nu efter förtäringen av kaffet känner jag mig genast mycket piggare och funderar på en pw mot kvänjarp. Ser ut som jag har lite grus i ögonen, men jag ska nog piggna till! Imorgon jobbar jag kväll och jag har verkligen längtat efter det! Mycket sköööönare :)
kan inte sova. Är svintrött, men somnar inte. Lyssnar på Lykke Li och njuter av hennes skönsång. Hon verkar så cool på något sätt! Sen är hon snygg och kan sjunga också, inte helt fel egenskaper.
regnet öser ikapp med vinden. Det är mörkt i mitt rum och man får anstränga sig för att finna rätt tangenter på datorn. En sådan dag då man bara vill mysa ner sig framför tvn med en kopp te och kolla film. Egentligen borde jag ut och röra på mig, men vädret säger istället att jag behöver en ungsbakad pizza och ett samtal från min särbo. Ja, så är det ibland. Jag kunde valt att ha dåligt samvete när jag åt pizzan, när jag åt sockrig barnyoghurt eller när jag tog en bulle till kaffet. Jag kunde valt att sitta där med ångest och stirrat på mitt bukfett för att sedan göra en massa situps. Eller kunde jag göra en ala Sanniestyle och äta nyttigt dagen efter eller minska på portionerna.

Men.. Jag vill lova mig själv en sak och det är att INTE tänka så mer. Fast det är inte så jävla lätt. Mat är njutning och det ska njutas! Man går inte upp femtioelva kilo efter att ha ätit en bulle någon gång i veckan. Jag vill inte ha ångest mer, så ska försöka sluta tänka sådär. Försöker jobba på det, men min höstdepression är som vanligt ikapp!

I natt ska badrumsvågen ställas tillbaka på 10 kg. SOMMARVIKT kallas det! / det sög i godistarmen lite!
kan inte få nog av pensionärer... Inte ens på min lediga dag! Har varit hos min bästaste farmor och fikat. Ätit kakor, bullar, kringla och druckit en skvätt kaffe! Min farmor är grym på att baka. Man blir helt manisk! Imorgon är en ny dag och då ska det bli lite mer effektivitet på mat och kanske en promenad. Har iaf motionerat hästen idag, vilket gick helt galet. Han var helt crazy idag, men jag kom hem från skogen åtminstone! Nu har jag ont i huvudet och har abstinens! Saknar min man <3.
okej, fy vad grose!!! Det flyger runt en sån där Långben i mitt rum när jag ska sova. Är skiträdd för nu är den försvunnen.. Tänk om den flyger in i mitt öra eller i min mun när jag sover :O Jaha, och nu ser jag att det irrar omkring en mygga här också! Toppen, jag känner att insekterna har tagit befälet över makten i mitt rum...
rider på världens finaste häst, men det kan ju kvitta när man är en ryttare som inte kan hoppa! Fan, dagens hoppning i paddocken gick skit. Kom nära på hinder, hoppade av för långt, tog för mycket förhållningar, hade undertempo och hade för stor galopp! Tur att hinderna var nedgrävda så att vi slapp kracha! Ja det gick så dåligt. Däremot hoppade vi mycket bättre sista rundan och kom bra på allt. Men det hjälper inte! Jag bär av mig all usla ridning innan dess. Undrar varför jag håller på med hästar? Ska det vara så jävla komplicerat att komma rätt på ett hinder och ge hästen en ärlig chans? TYDLIGEN. Något som är säkert är att jag behöver träna hoppning mycket mer! Så egentligen kan jag inte klaga så mycket, då jag inte tränat något. Fast kan man inte få lite flyt någon gång bara. Fan allt känns piss. Åka till stallet och slita varje dag och sedan kan man inte ens hoppa sin egen häst. Jag har ju till och med haft han på "tillridning" men ändå lyckas jag inte. Tänk om han inte hade varit på det? Då hade jag ju aldrig kommit över ett hinder. Ush har jätte dåligt självförtroende och tycker synd om mig själv. Hållt på i flera år med hästar och känner inte att jag utvecklas ett piss. Önskar jag hade varit bra på typ dans eller något.



Kärlek till världens finaste häst. Jag är inte värld dig. Jag kan inte ens rida längre... :(
att jag och min pojkvän har varit borta från varandra i veckor nu. Är jag töntig av mig om jag räknat efter sammanlagt hur länge vi varit ifrån varandra tills han kommer hem igen? Svaret är fem veckor. Jag står inte ut. Nog för att man behöver ensamtid, men fan inte så länge!!! Vi ringer och pratar med varandra varje dag, men det är ändå inte samma sak. Vi är inte paret som kan prata i timmar på telefon direkt. Jag blir sur tillslut. Bara en sån sak som att han säger " Vi ses och hörs snart gumman".Snart!??? Om tre fucking veckor, det är INTE SNART! Nu vill jag bara börja skolan och återgå till gamla rutiner igen. Ja, jag fungerar bäst på rutiner och jag är ruskigt trött på att jobba.. Särskilt med tanke på att man inte får någon valuta för det. En hel sommar har gått och den man vill umgås med helst har man knappt träffat. När jag väl har tid att kunna hitta på något så finns han inte ens här..
Jobbade till 17. Tröttheten efter jobbet hindrade dock inte mig från att gå ut. Det fick bli Onsdagdsklubben på Harrys, vilket inte är så mycket att hurra för, men jag gick ut med rätt inställning. Hamnade på efterfest såklart. Däckade fram mot småtimmarna och vaknade i morse inte fullt tillfreds med muntorrhet och vinballe. Eller vad skriver jag! Jag menar vinskalle. Den rossliga whiskeyrösten gick inte att undvika heller. Rösten som gjort sig hörd efter allt rökande.Inte bra. Efter lite snack med bästa vännen och killar som snarkade ikapp insåg vi att sällskapet skulle bli ett minne blott. Istället gick jag och min kompanjon med hungriga magar till stadens konditori. Ni som känner mig väl, vet vilka personlighetsförändringar jag kan utsättas för när jag inte underhåller min mage. Ja, vi fick ju inte ens någon mat på efterfesten! Inte ens lite makaroner, skamset! Nähe jag är världens bästa bakfyllo tror jag. Ps: jag sparade ett citat på min mobil som vi garvade åt hela vägen hem. Jag och hon. "Hejdå Jonas! din äckliga, rangliga gubbjävel" (internt och jättekul).
På väg hem och oförskämt pigga för att har sovit över på efterfesten... Älskar dig min fina jävla kompis.
Vi har alltid så kul och nu lir hon snart göteborgare. Fast vi är vana vid distanser. Inte så långa distanser dock.
Färdmedlet ner till Harrys.
 
 
iaf när det kommer till facebook! Skäms lite över att jag ens orkar lägga ner energin på det här inlägget, men jag är "vän" med en tjej som HELA tiden lägger ut bilder på sin kropp! JA, VI VET ATT DU HAR SNYGG KROPP! Fatta bara inte grejen att hon ska lägga ut samma typer av bilder. Bilder där man inte se hennes ansikte, utan som enligt mig bara symbolisera hennes långa ben och smala mage. Man ser lite av hennes hår också. En komisk sak är att hon byter inte speglar... Hon har (jag har räknat ut) 14 stycken spegelbilder på sig själv & hennes kropp i samma typ av spegel. ENJOY! jaja killar gillar väll det dom ser antar jag. Nähe jag ska inte lägga näsan i blöt. Jag kanske bara är avis eller ingen bättre människa själv... Jag har ju typ 567845 hästbilder HAHA.. Kanske inte så mycket intressantare det!? Men jag tycker hästen är vacker! :)