Be yourself, everyone else is already taken.

Jag saknar mina kompisar så himla mycket. Nu när man inte pluggar så är man inte omringad av vänner på samma sätt som tidigare. Det händer liksom inte lika mycket i livet längre. Mina arbetskamrater är mycket äldre än mig, så jag känner att jag börjar gå in i rollen som "lillgammal skolfröken". Förresten skulle vi ha någon personalfest som skulle vara en cyklaruntfest. Jag ska tävla i helgen, så kan inte komma. Kanske lika bra det, hade varit pinsamt att säga att jag inte ens äger en cykel..

Om ni sneglar på bilden i det tidigare inlägget kan ni skymta mitt svarta "pannband".. Det är flera år gammalt och jag hade det på mig på grund av en orsak: mitt hår var fett och jag orkade inte duscha i morse. Den tanken hade inte mina elever. Någon frågade " har du fått hjärnskakning" medan en annan "fryser du om huvudet?". Summa: mitt pannband är fult..

Solen färgar himlen rosa, sanden är vit. Allt känns möjligt i min egen fantasi. Jag behöver ha lite dramatik, men varje gång vi ses blir den andra lik Missförstå mig rätt, jag vill ju bara känna att det är vi.

När man jobbar så lite som 55%...

På det kanske mest osmickrande stället? Magen... Jag blir verkligen ashungrig efter att jag slutat jobbet och då äter jag ändå mellanmål och en rejäl portion lunch! Idag åt jag två fullkornsmackor, en med salami och den andra med kantarellbonjour. Sedan två små äppelkanelmuffins och till sist två digestive med smör på. Efter en stund blir jag hungrig igen. Äter fel-jag vet! Men ändå. Jag kanske ha mask eller något?

Vad det är fint att man inte alltid behöver åka så långt för att åka utomlands. Spenderade helgen med några vänner i Köpenhamn! Jag gillar verkligen stället. Vi var på studiebesök på Chris, åt trerätters, drack bira och dansade på lite olika nattklubbar. Ibland behöver man komma bort från sitt dagliga och bara andas in lite nytt!