Be yourself, everyone else is already taken.

I helgen har jag agerat hästskötare åt fyra vilda hästar! I bla spöregn & blåst bör tilläggas. Jag har konfronterat mig själv ett flertal ggr på den fronten. Det är ingen driftig hästskötare i mig, men jag gör vad jag kan. Faktum är att jag tycker det är skitjobbigt. Jobbigt i den bemärkelsen att man måste vara koncentrerad exakt hela tiden. Min tränare brukar få ropa på mig emellanåt för jag är lixom bortkopplad. Jag kan komma på mig själv ståendes och glo fridfullt och med öppen mun. Tänkandes på något, borta i mina dagdrömmar. Absolut inget jag gör med flit, utan jag vill vara i fokus, men koncentrationen bara flackar... Framhoppningen är ett sådant ställe där det är som värst. Det är så mycket liv och rörelser där hela tiden och framförallt intryck. Jag kan höra på en konservation för att sedan glömma vad som sagts. Jag hör inte heller. Jag är borta, fastän jag strävar efter att vara där i nuet. Det är rätt konstigt att jag har klarat mig så pass bra i skolan egentligen. Det måste bero på att jag lärt känna mig själv så pass bra. Jag måste leva med inre memoarer i form av en "planering" till mig själv. Det är svårare att följa andras planer...Då blir allt mycket svårare .