Be yourself, everyone else is already taken.

Stack till bibblan i en rusande fart. Min pojkvän hann knappt komma innanför dörren förrän vi rök ihop. Började tjaffsa över en skitsak.. Och jag vill egentligen inte bråka, men jag blir förbannad när han blir arg över småsaker? Ok, jag lånade ut en sak till hans kompis utan att fråga honom och då blev det helt plötsligt ett jävla uppror. Vafan de träffas och umgås typ varje dag, då behöver man väll inte fråga om lov. Sedan sa han att jag måste lära mig vett och etikett och då visste jag varken om jag skulle skratta eller gråta. För är det något han saknar, så är det just det!!! Nej, nu ska jag på ett styrkepass för plugget gick ju åt helvete idag med.

Förresten.. Hur många kalorier ligger ni på om dagen? Man ska ju äta typ 2500 kcl per dag, men jag har svårt att tro att folk gör det?! Alla är ju så pinnamala nu förtiden. Ja och sen tränar ju alla som galningar iofs, men det måste ju vara tufft att träna så hårt och sedan ligga på ett underskott? En liten notis sådär bara. Byebye

Är inne i en godisperiod. Mina drömmar och tankar sträcker sig åt lakritstemmar, jordnötskolor och choklad. Men även chips, ostbågar, kakor och annan skit. Det går inte att hejda mitt begär, men jag tycker ändå jag är rätt duktig som gör så många överväganden varje dag... Jag tror mitt sockerberoende står i relation till mitt sinne. Jag är så trött i hjärnan och mitt blodsocker vill utmanas och få energi snabbt.

Idag träffade jag en killkompis varpå han uttryckte sig lite slumpmässigt och sa; "ni tjejer har så konstiga ben.. Typ stora höfter" och så kollade han på mig nerifrån och upp. Jag skrattade och svarade" ja, jag har stora höfter om det är det du menar". Därefter svarade han mig med att säga" det är bra med höfter, då kan man föda många barn". Jag tänkte för mig själv tyst och tänkte att jag gärna hade varit utan stora höfter. I efterhand har jag tänkt över situationen och funderat om det skulle symbolisera ridtjejer och höfter eller om det handlande om att det var fult/ snyggt? Dock kom jag inte fram till något klokt svar. För övrigt har mitt hår börjat strejka... Elektriskt och flygigt! Med balsammetoden blev håret inte alls så, bara fett, men antar att jag ska ta tag i den metoden igen.

Var på ett styrke/ konditionspass igår och det är helt sjukt vilken träningsvärk jag har. Jag skojar inte när det ser ut som jag har skitit på mig när jag går. Det gör ont i varenda muskel på benen och rumpan. Vad jag än ska göra så, känner jag mig som en uråldrad pensionär...

Idag har jag köpt det mest ångestfyllda plagget ever. Bikini. Kände att det va lika bra.. Inte för att jag badar så mkt, men ombyte förnyar säger de ju.

Jag har fått känna på motgång i helgen. Krokodiltårar har rullat från min kind, saker har kastats i golvet och ett rop på hjälp har infunnit sig. Att det ska ta så hårt på självförtroendet att misslyckas? Lyckades bedöva mina känslor måttligt igår med lite rödvin, men nu är vi tillbaka på ruta ett igen. Och motivationen den dalar och stressen omfamnar mig likt ett dagisbarn.Men jag ska hitta styrkan och mitt inre mod, men vägen dit är krokig och svår. Alla mina måsten som sätter sig som käppar i ett hjul.

Jag trodde allt skulle bli lika bra som sist då jag satte in en p-stav i armen. Jag som skrytit avsevärt om denna lilla grej. Nu ångrar jag mig. Sedan jag satt in den har jag känt mig svullen konstant, haft mindre blödningar kontinuerligt, värk i magen och haft ett fruktansvärt humör... Jag har säkerligen gått upp i vikt och det kan vara självförvållat, men den här pluffsigheten kommer från ingenstans. Inte redo för kidz än assa....

Matte har länge varit ångestrelaterat för mig. Har bestämt att aldrig undervisa i det. Besviken är man när tre h av kursen i NO går ut på räkneuppgifter i fysik. Då kopplas min hjärna bort direkt. Även om jaf vill koncentrera mig så går det inte... Så jag är ganska pissed off och fundera på att hoppa av. Hej arbetslöshet!

Jag har drömt om att min pojkvän är otrogen mot mig. Detta har jag gjort fyra gånger denna vecka, men med olika handlingar.

jag är ett prestationsbarn och har alltid varit. Det har inte alltid betytt att jag ska vara bäst i allt jag gör, men jag har alltid (oftast) haft ett mål och en vision med mitt liv. Ibland önskar jag bara att jag var lite mer kreativ och kunde tänka lite mer "outside the box". Jag antar att man är det man är och att det är svårt att ändra på. Jag är hela tiden ute efter att lyckas, vilket gör att det skapas negativa tankar när man inte gör det.. Det gör också att jag bli förbannad på folk som säger att jag har lätt för saker och ting. Jag har lätt för saker och ting av EN fucking anledning! Och det är för att jag har kämpat mig igenom det mesta jag har genomgått. Jag är inget underbarn. Bara ett "barn" med en jävla vilja att lyckas och med taskig självbild.

9h plugg på x-arbete. Onormalt,japp. Suttit uppe till 2.30. Bära eller brista. Kom igen, låt Herren vara på vår sida! Jag fryser om mina fötter för övrigt. Blodcirkulationen blir inte så optimal vid att sitta framför en data i flera timmar.

Jag e känslig som fan som lyckas bli speedad på kaffe he he! Lagt ner min skäl och lite till på arbetet. Känns bra, men långt ifrån färdig! Jag ska klara detta!!! Känner mig dock socialt instängd. Det är jobbigt att ha sina vänner långt bortom sig och vi suger på att höras av. Jag har också kommit underfund med att jag är nära slutet på något och början till något nytt. Mitt kommande liv ser ut som ett frågetecken..

Vatten ska hjälpa mig på traven..

Så stod det på bussen idag och det ska jag försöka eftersträva. Dagen började dock hektiskt med uppstigning klockan 07.00. Jag som är van att sova till klockan 12 vaknade med mitt varma morgonhumör och detta tog min pojkvän fasta på och triggade igång mig ännu mer. Fel bh, fel t-shirt och gammal ost gav upphov till lite utbrott från min sida, tur han är van... Men måste säga att det är så skönt att vara hemma igen! Även om dagen i ära har bestått av plugg, så har jag tagit det med ro. Allt bli så mycket lättare med rutiner i vardagen. Nu återstå en timmes bussresa innan jag få träffa alla saknade. Både fyrbenta som tvåbenta.

Igår var mkt lyckat. Åkte in till Sthlm och tillbringade kvällen på båten Patricia. Idag lite seg och pizzasugen. Precis som det ska vara.

Känner mig lite halvful som vanligt, men skiter i. Sitter i förorten och ska äta god mat och dricka skumpa. Kanske åker in mot Sthlm senare mot kvällen.

Jag står inte ut. Jag vill verkligen hem. Jag känner ingen här och får umgås med endast min pojkväns polare, vilka alla är grabbar. Jag vill hem till ett normalt liv, med hästar, plugg och rutiner. Jag behöver det. Pallar inte gå runt och luffa runt utan att ha något att göra. Jag bli bara sur då. Stockholm är fint, men jag hör inte hemma här. Nu ska jag försöka dra upp smilebanden och se positivt inför det nya året.. Som vanligt är allt väldigt oplanerat och rörigt.