Tappad eller bara varierande!?
0kommentarer
Jag var nog en liten filosof i mitt förra liv tror jag. Kom och tänka på min musiksmak. Den är sjukt konstig. Den är konstig i den bemärkelsen att det har ändrats radikalt över åren. Detta kanske hör till, men jag beundrar verkligen de personer som kan hålla sig till ett enda band livet ut och dyrka det så länge? Hur gör ni? Jag har en tendens att spela om låtar hela tiden tills jag tröttnar.. Såhär har mitt musikliv sett ut genom åren.
2006- Jag gillade Håkan Hellström och Broder Daniel som mest. Lite kent och Lasse lindh var nog på ingång då okså har jag för mig. Under den tiden var jag svartmålad med för mkt kajal och bar palestinasjal. Hade lite andra udda kläder på mig, men var aldrig den typiska "emon". Jag älskar fortfarande Håkan H! Dock lyssnar jag mer på hans glada visor från hans stämma numera och Broder Daniel är också bra! Dock blir jag sjukt depp varje gång, så lyssnar knappt ngt på dom längre. Nirvana var också ett band som utvecklades i mina filer under en tid.
2007- Jag har för mig detta var tehnoåret. Jag började bli lite utav en festprisse. Cascada, Byz, sommarpojkarna, Highlights och en hej dundrandes massa remixer. Fåglen roger-låten var ju en klass för sig! En liten blandning av Panic at the disco och my chemical romance slank emellan när festerna nådde sin botten. 2Pac och 50 cent inte helt omöjliga dom heller.
2008- Rockåret. Under samma veva skaffade man ju pojkvän och grejer. Därav påverkades jag ju såklart av detta. Därför var Guns n Roses, The White stripes, KISS och Scorpions några sköna band.
2009- Lilla deppåret. Jag återuppfann Kent, Lyssnade på Oasis och fattade tycke för Timbuktu. Lady Gaga gick väll ändå inte att missa. Eller det kanske var tidigare? Katy Perry, Akon mfl. Popsångare som P!nk har följt med i alla resterande år. Blev inte Brittan poppis igen med några låtar då också?
2010- Miss Li, Winnerbäck, Promoe, Veronica Maggio och Melissa Horn spelades friskt.
2011- Har varit ett riktigt blandår! Men mycket housemusik har spelats såsom David guetta, Steve Angello, Rihanna, Chromeo och annat smått och gott. Sedan kom tycker för Promoe tillbaka och dessutom Looptroop rockers (endast vissa låtar),Oskar Linnros, Afasi & Filthy Kalle Baah, Helt off, Bob Marley, The Killers Nationalteatern. Och givitvis all jobbig pop som inte går att gå misste om om man kör så pass mkt bil som jag gör.
En sak är säker. Jag gillar fortfarande all den musik som funnits genom åren. Det som jag värdesätter i låtar är deras budskap. En del folk menar att det inte finns budskap i vissa låtar, men jag tror nog det handla om att man har dålig tolkningsförmåga. Musik är ju högst personligt och kan ibland vara ganska personlighetsvisande anser många. Jag vet inte vad jag ska säga om det? Om det stämmer är jag nog världens mest flummiga person med tanke på all denna variation? Eller är jag helt tappad? Eller så är jag bara helt enkelt en allätare.Listan kan ju göras hur lång som helst. Det tror jag att jag är! :)
Kommentera