fettotankar
0kommentarer
snacka om att man mår psykiskt dåligt när man inte kan knäppa sina jeans. Okej, jag är medveten om att jag köpte ett par Tiger Of Sweden Jeans som från början redan var för små, men jag tänkte att lixom om jag tränar, så kommer jag en dag att kunna ha på dem. Hur som helst så gick byxorna förut att knäppa om man låg ner i sängen och knäppte dom samtidigt som man drog upp byxbenen upp till ljumskarna. Idag däremot när jag skulle prova dom så gick det verkligen inte att knäppa dom hur jag än vände mig och vred. Fan vad ledsen jag blev. :(
Det slutade med att jag fick ta en sax och klippa lite i hålet där knappen ska passeras. Efter många om och men gick dom att knäppa. Efter det avverkade jag 1,5 timmes promenad. Om det var på grund av byxorna eller för att pappa lagat sådan fet mat som pytt i panna och bacon som gav upphov till powerwalken vet jag inte. Fan jag är trött på att vara fet! Jag måste göra något åt det, men det går inte. Jag är en plus-minus-nollare helt enkelt!
ber om ursäkt för att ni får läsa om dessa trista tankar, men är det något jag vill skriva av mig om så är det om just detta! Är det något som jag trivs i så är det nog när man går hemma själv i en stor tröja, då känner man sig liten och snärt. Önskar den känslan fanns jämt, allra helst när man bär fodralklänning tex!
Kommentera