Funderingar
0kommentarer
Tiden har gått så himlans fort.. Kändes inte som det var längesen jag och Mikaela tillbringade timmar i stallet. Vi hade ingen kännedom om världen utanför, för vi lixom la all vår tid, all vår själ, alla våra pengar, allt åt våra hästar och åt varandra. Dessa timmar var dyrbara och räknas för mig som fina tider. Vissa dagar kan jag sakna tryggheten från gamla dagar. Anledningen att jag tog upp det här är för att jag fick lite flashbacks nu när jag var i stallet. Stallligan var där och de hade varit där i flera timmar för de hade en studiedag från skolan idag. Gissa vad mupparna lyckats med när jag kom dit? Jo typ borsta sina hästar och städa ett sadelskåp... Haha all mockning och annan skit över!
Elin och jag!
ROOOOOMPA vad jag gillar oss! <3
Jag känner igen mig så väl. Jag och Mikaela var precis likadana, vi kunde tillbringa timmar i stallet och folket fattade inte vad vi höll på med. Grejen var den att vi gjorde sjukt mkt som inte alltid syndes! Tjejerna i stallet är så duktiga med sina grejer och hästar, så jag kan verkligen inte klandra på dom. MEN det var trots allt skillnader mellan dom och oss när vi var i samma ålder. Ja menar, vi kunde mocka 8 hästboxar för att vi tyckte det var kul? Vi kunde städa de andra stallmedlemmarnas sadelskåp för vi ville ha fint? Vi sopade och skurade hela stallet för vi ville alla hästars bästa och ville ha snyggt? Vi putsade våra egna och de andra i stallets saker, vi tog in hästar, vi hjälpte dom med ridning, vi borstade på de andras hästar osv osv. Ibland önskar jag att det fanns sånna ungar som oss, men jag antar att de är svårhittade ;) Jag menar idag var en sån dag som jag hade önskat att det var mockat när jag kom till stallet! Särskillt eftersom jag skulle fylla på torv idag. JAG HATAR DET! Jag är så jävla klen! Har alltid varit det. HAHA Mikka har alltid varit den starka av oss och varje gång jag inte pallade tömma kärran, så gjorde hon det... Kan ligga ngt i det!?
Hur som helst nu är jag och Mikaela vuxna eller jag är påväg att bli vuxen i varje fall. Är trots allt lite omogen fortfarande, men jag tror det går åt rätt håll iaf. Jag och Mikka håller fotfarande ihop som vänner och även om vi inte har träffats på länge, så är det aldrig några problem att umgås igen. Vi känner varandra innan och utan typ. Jag trivs hur bra som helst i mitt stall och har inget behov av stallkompisar längre, men en sak jag kan sakna är att sitta och putsa utrustningen och snacka massa goja med Mikka. En annan vapendragare till vän är såklart min fina Elin. Dig ska jag berätta mer om i ett annat inlägg. Hur som helst är ni ett par riktigt sköna vänner!
Jag och Mikka innan Hoffmaestro
Elin och jag!Jag och Mikka på båten i Helsingborg. OM vi har minnen från denna kväll eller???
ROOOOOMPA vad jag gillar oss! <3
Kommentera