Riktigt läskigt
0kommentarer
jag är inte rädd för så mkt här i världen. typ som mörker, stå och prata inför en stor folkmassa, säga mina åsikter mm det bekommer mig inte ett skit. En sak som jag däremot har en jävulsk respekt för är en människa som jag mött under olika tillfällen och platser. En gång på universitetet satt jag och några polare och pluggade i timmar vid ett bord. Denna snubbe satt vid bordet mitt emot och stirrade på oss, på mig, ut genom fönstret i säkert 3 h helt SJÄLV satt han också. Den enda förflyttningen han lyckades göra var att köpa sig en kopp kaffe under dessa timmar. En annan gång när jag var ute mötte jag samma person utanför Pressbyron i växjö stad när jag skulle handla fyllekäk med samma stirrande ögon. Idag mötte jag honom inne på pressbyrån när jag väntade på min buss. Stirrandes över tidningarna. Vi fick ögonkontakt och han log mot mig med ett ansiktsutryck där man inte ser tandraden. Nu med samma tomma blick, men som håller fast vid en.. "Här står du och smygläser tidningarna" sa han till mig. Okey, det gjorde jag, men jag undrar dessvärre vad han själv höll på med eftersom han stod framför tidningarna och stirrade utan att ens ta upp och titta i någon. han köpte ingen heller! Snälla smala, rödhåriga, blåögda, fanskap. Du är skitläskig bara så du vet. Sluta stalka mig vart jag än går.
Kommentera