Be yourself, everyone else is already taken.

Idag har min kära häst fått vara med under Värnamos kvällshoppning. Det gick jätte bra! Eller det gick sådär i första klassen (90cm). Där var han spänd som en pilbåge och eftersom tävlingen genomfördes på gräsbana, så vart han skitmesig och rädd för allt utom hindrerna. Dock sprang han på sidan den jäkeln! I den andra klassen (1m) kom han dock runt med två ynka pet. Han såg jättefin ut! Är så stolt över honom. Lite busig lyckades han också vara haha. Åhh jag blir så tävlingssugen. MEN det är inte lätt att hoppa Elmer som är några storlekar större än min förra pownihäst. Dessutom är jag van vid en häst som ställer upp i både vårt och torrt. Det är bara att inse fakta, det kommer aldrig finnas ngn häst som Mr Okey som hoppar allt, som aldrig stannar och som bara är att styra. Med Elmer Wood är det mycket mer komplicerat, han är ju fortfarande så grön. Jag hoppas dock att vi kommer att utvecklas tillsammans vi också så småningom, för jag börjar bli ruskigt tävlingssugen.  Det värsta är att jag har haft sån tur och flyt med min föregående häst att jag är rädd att mina tävlingsnerver kan sabba Elmers självförtroende. Jag menar jag kunde vara skitsur över att ha fått fyra fel.. Så det är nog dax att jag börja vänja mig vid unghäst igen och plockepinnverksamheten haha ;)DOCK har jag tappat självförtroendet helt i hoppningen, alla hinder ser jätte höga ut och jag känner mig sämre än sämst på att rida. Det hindrar iaf inte mig :) Jag kan inte ens komma på vad fan jag skulle gjort med mitt liv om jag inte hade haft häst!?...