ett möte

0kommentarer

förra veckan träffade jag på en knarkare. Eller.. Alltså han satt på station och började snacka med allt folk. Alla tyckte han var jobbig. Det tyckte väll jag också till för visso, men jag var på glatt humör eftersom solen strålade så fint där ute. Nåväl till sakens gång berättande han för mig att jag var lik någon. När han sa det tänkte jag tyst för mig själv "bara det inte är pippi Långstrump!!". Men han kom inte på vad hon hette, hon var tydligen ngn tvhallåa. Hon var blond och hade fått barn och jag var jättelik henne! Sedan kom han på det. CHRISTIN MELTZER eller hur det nu stavas? Jotack, den har jag fått höra förut. Jag vet inte vad det är som gör att allt folk tycker vi är så lika? Är det kanske för våra utåtstående tänder? Min lite smått pipiga röst? mitt oborstade hår? min humor?.. Ingen kan sätta fot på vad det är, men lika är vi. sedan tog knarkaren upp en joint och rökte inomhus haha! Då sa jag att han kunde gå ut och röka, för det var ju så fint väder! Då släckte han jointen med fingret och sa; "ja det har du rätt i!. Sedan avslutade han med att jag var den trevligaste människan han mött. Det kan jag däremot kanske inte ta med mig till fullt allvar med tanke på hans tillstånd, men alla är faktiskt människor oavsett.
min look-a-like!

Kommentera

Publiceras ej