Be yourself, everyone else is already taken.

Folk i min omgivning lär väll inte vara direkt avundsjuka på mig. Jag fick 1200 kr i lön. Kan säga att jag redan gjort av med en del då jag prioriterat fester, alkohol och mat. Ja, det kan ju kännas lite ovisst. Att man bränner pengar på något sådant onödigt? Mitt svar på den frågan; Jag vill bara kunna leva. Jag vill inte känna denna sommaren att jag inte gjort ett skit, utan bara gått runt och jobbat och det är väll det som skiljer mig och den resterande omgivningen? Att övriga folk jobbar som svin för att nå sitt mål. Ett mål som kan innebära en resa till ett annat land för att skaffa nya bekantskaper och vara på äventyr. Då ställer jag genast mig själv frågan varför jag inte har dessa drömmar? Vad har jag för drömmar över huvud taget? Ärligt nog trodde jag att jag hade drömmar, men när jag tänker efter så har jag nog inte det. Mina drömmar är endast utövade i en äcklig, realistisk bubbla. Jag har en dröm om att bli lärare, flytta från Ljungby och ha en häst. Vad fan är det för dröm? Varenda jävla kotte kan väll få ha det så- om man så vill och önskar. Förut (när jag var liten) hade jag en dröm om att bli skådespelare, men den är som bortblåst nu. Så typiskt mig att spola bort sådant som känns orimligt och istället förlita sig på säkra kort. En sorts frontalkrock mellan att följa sitt hjärta och realismen. Idag blir jag nöjd över små materiella ting och kärlek i min vardag. Dock har det inte gått någon nöd på mig.. Det är helt okey det också! Kanske hittar jag min borttappade dröm i hjärnbarken någonstans, kanske har min dröm redan gått i uppfyllelse . Jag måste våga tro mycket mer. Nog för att jag är en rentav vipkund på att dagdrömma, men det är en väsentlig skillnad på en dagdröm och en dröm. Håller ni med mig?/ Materiella flickan.