åskmoln, blixt och dunder

0kommentarer

En efter en kommer ut från lärarrummet med ett brett gediget smile på läpparna. En av kurskamraterna kunde skatta sig lycklig åt att hon skrivit så pass bra och tydliga svar att läraren ville göra en kopia på hennes svar och uträkningar. Den flickan var inte jag. Jag kom istället ut från rummet med en klump av ånger. Försökte dölja det bakom ett normalt ansiktsuttryck och hoppades på att ingen skulle fråga hur det gick för mig. ETT JÄVLA POÄNG ifrån godkänt! Varför lägger jag energi på att bli sur över sånthär? Jo, för att jag ångrar bittert att jag ens gick in med en god inställning till denna kursen. För första gången går jag in med positiv inställning och misslyckas totalt… Jag ska fan fortsätta att vara negativ i hela mitt liv om det är vad som behövs för att lyckas. Vem försöker jag lura? Jag är fortfarande en trög individ som inte klarar av att ta motgångar. Anledningen till att det är extra motigt är för att det finns absolut ingen som helst tid för detta nu. Mitt självförtroende sjönk på botten och jag orkar inte klättra upp igen. Nu vill jag göra något annat. Insett att det inte är min grej. Det är nu jag vill ut i arbetslivet.

Kommentera

Publiceras ej